När vi I Liberalerna arbetade fram vårt integrationspaket visste vi att speciellt ett av förslagen kommer att väcka mycket känslor eftersom många känner att den skulle trampa in i religionssfären.
I att-satsen skrev vi att Trollhättans stad ska fatta beslut om att införa en generell riktlinje att alla som arbetar och verkar i kommunens lokaler eller i övrigt i kommunens verksamheter har en helt neutral klädkod fri från religiösa och politiska symboler.
Detta kan innebära att personer inte får använda turban, dok, slöja, kippa, kors, halvmåne, davidsstjärna med flera.
Trots den tydlighet vi avsåg med förslaget styrdes debatten sekundsnabbt in på att bli en slöjfråga. I skrivandets stund sitter jag och läser ett mail där avsändaren har bestämt sig för att jag är islamofob. Vilket spännande fenomen.
Varför har inte judar eller ortodoxt kristna med flera opponerat sig mot förslaget tro? Det konstiga är att de som reagerar mest är till synes infödda svenskar och icke muslimer. Men eftersom debatten kom att handla om just slöjan tänker jag berätta för er om en händelse som skedde med min dotter.
Hon kom hem från förskolan en dag och berättade att de hade haft en vikarie som bar på en slöja. Kul tyckte jag. Mina barn bor i ett svenskt segregerat område; det borde vara bra för dem att vänja sig vid olikheter. Örfilen kom när jag inte kunde förklara för min dotter varför kvinnan bar på en slöja.
Ska jag verkligen tala om för min dotter att det uppfattas vara kvinnans religion som kräver av henne att hon ska ha en slöja för att inte visa sitt hår eftersom det kan hetsa upp männen.
Eller hur borde jag förklara för min dotter att hon måste bli en stark individ och strida för att män och kvinnor ska vara lika samtidigt som hon måste acceptera att någon annan kvinna eller flicka ska dölja sina behag och uppmanas här därför att dölja dem med hjälp av en slöja.
Religionsfrihet liksom kulturfrihet gäller i Sverige. Folk får gärna bära vad de vill, be hur ofta de vill och äta vad de vill men när de arbetar och verkar i kommunens lokaler eller i övrigt i kommunens verksamheter så ska de enbart representera människan, fri från religiösa och politiska symboler.
Är man inte nöjd med Sveriges jämställda och jämlika samhällssyn kan man alltid flytta till ett annat land som tillämpar andra värderingar som kanske bättre passar en själv.
Den svenska regeringens kvinnliga ledamöter bar gärna slöja vid officiellt besök i Iran ”för att ta seden dit man kommer”. Är inte Sveriges värderingar lika viktiga som Irans, Saudiarabiens och andra muslimska länders värderingar?
Om vissa vill sätta epiteter på mig som islamofob så får de gärna göra det. Det är mannens problem om han blir upphetsad på att se mitt hår, definitivt inte mitt.
Rita Paulsson Svensson
gruppledare Liberalerna Trollhättan