Under många år har medborgare förlitat sig på att socialdemokratin är det parti som värnar om den lilla människan och om de svagaste samhällsgrupperna. På denna illusion har partiets maktposition länge vilat. Det är med många fina ord (s) stadsrådet Åsa Regnér skriver om assistansutredningen i ett debattinlägg i Dagens Samhälle 26 maj 2016. Hon skriver att LSS-utredningen syftar till att stärka barnperspektivet och främja jämlikhet samt delaktighet i samhällslivet. Visst låter det fint. Men verkligheten är som brännässlor, man måste gå runt dem för att inte brännas.
De enda som inte kan gå runt om är de som drabbats av (s) politik, alltså av verkligheten. Färsk statistik från Försäkringskassan visar att det totala antalet personer med berättigande assistans nu är på den lägsta nivå sedan 2006. Antal personer om året som nekas sin rätt har kraftigt ökat. Den signalpolitik som sänts ut har gjort att många människors liv slagits i spillror. Tillämpningen av LSS-reglerna är nu så restriktiva i Sverige att till och med Nils Muiznieks, kommissionär för mänskliga rättigheter i Europarådet, kritiserar den svenska hållningen. I ett första utkast till den kommande LSS-utredningen föreslås nu att personlig assistans för barn under 12 år och gamla över 80 år bör avskaffas. Det är tydligen så (s) menar att barnperspektivet ska stärkas i verkligheten. Det finns föräldrar till barn med funktionsnedsättningar som på fullt allvar undrar om ”de vågar dö i dagens samhälle”.
Samhället sviker barnen och vem ska ta ansvar för dem när inte föräldrarna finns. För äldre funktionshindrade över 80 år föreslås kommunens äldreomsorg ta ansvaret. Här ska alltså Trollhättans stad få ansvaret för dessa äldre. Då hoppas vi innerligt att kommunen får en annan majoritet efter valet, så vi får in ett starkare värdighetsperspektiv i dessa beslut. LSS är en rättighetslag som i grunden handlar om mänskliga rättigheter. Att ha en personlig assistans innebär självbestämmande istället för omhändertagande. Vi liberaler vill att alla ska kunna delta och bidra till samhället, oavsett ålder och funktionshinder. Alla människor ska få möjlighet att utvecklas och leva ett värdigt liv på lika villkor. I vårt liberala samhälle är detta en självklarhet. Det duger inte längre att av slentrian tro att det är socialdemokratin som värnar om de mest utsatta. Det är i bästa fall en historiebeskrivning.
Eva Castberger (L)
Christina Johansson (L)
Har du synpunkter på insändare? Eller vill du tycka till om något annat? Använd vårtinsändarformuläreller läs mer om hur man görhär.