Dags för mig att byta fokus

Genom åren har jag stått med en blomsterkvast i ena handen och tackat medarbetare med den andra för deras arbetsinsatser och önskat dom all lycka i framtiden.

ANNONS
|

Nu, när jag själv är den som får ta emot buketten, inser jag vilket stort vägval det ändå är att gå i pension. Först nu jag förstår vilken vånda som ligger bakom beslutet.

Våra resonemang inför vilka val vi till slut gör varierar förstås. Mina har bottnat i en omåttlig nyfikenhet och viljan att pröva min förmåga. Som när jag 1987 skrev in mig på Komvux för att läsa in behörigheten till universitet med målsättningen att bli journalist. Då lämnade jag ett trivsamt jobb som tandhygienist för en brinnande lust att göra något jag drömt om; att skriva. Eller när jag tårögd lämnade arbetskamraterna och Borås Tidning för ett jobb på Västerviks-Tidningen. Att pröva vingarna som ansvarig för en hel arbetsplats var en fantastisk utmaning och med möjlighet att växa som publicist, ledare och person. Den här gången är beslutet på samma sätt fast tvärtom. Från utmaningar och ansvar för andra till att ta hand om mig själv. Jag säger hej då till medarbetare som betytt mer än dom fattar, läsare som satt färg på vardagen och jag lämnar rollen som publicist och tar farväl till att aktivt påverka den lokala journalistiken. Nu ska jag bara vara Ingalill och leva i en tillvaro där tid blir en mängdvara och alla måsten krymper till några få. Man kan få fjärilar i magen för mindre.

ANNONS

Men samtidigt spritter en sann glädje till i kroppen över att jag äntligen kan låta stunden avgöra hur mycket tid jag ska lägga i stallet och ägna mig åt finaste Pia, min fyrafota följeslagare som ger mig så mycket tillbaka. Den relationen, mina vänner, är en ynnest och värd att vårda.

De jobbrelaterade utmaningarna lämnar jag nu över till Bodil Resare, en trygg norrländska med gedigen publicistisk kunskap och erfarenhet. Tillsammans med henne och redaktionerna kan ni läsare vara med och se till att det offentliga samtalet hålls öppet och tillåtande. Och se till att 2017 blir året vi sent ska glömma.

Gott Nytt År!

Ingalill Sundhage

ANNONS