Förra året rapporterades cirka 3000 fallincidenter i Trollhättans äldreomsorg. Nu startar man på ett gruppboende att ta fram metoder och rutiner för hur man jobbar med hela människan.
Nutrition är ett område som arbetades mycket med under det nationella projektet ”De mest sjuka äldre”. Jag vill här peka på att om man inte börjar med en grundlig analys av läkemedelsbehandlingen missas ofta att nedsatt aptit är vanligt när läkemedel och diagnos inte omprövas. Kommunen kunde vid projektet ”De mest sjuka äldre” använda pengar till att ta fram en sekond opinion om hur läkemedelsbehandlingen kunde förbättras. Tyvärr gjordes det i alltför liten omfattning.
Med patienten i centrum kan självklart synpunkter framföras till primärvården. Då behöver sjuksköterska/anhörig ett förslag från en oberoende läkemedelsexpert som kan de nu rekommenderade metoderna för äldre. Det fungerar inte om litteraturen inom farmakologi inte följs. Senast träffade jag på en läkare som använde referensvärde för unga friska män och därför felaktigt ordinerade vattendrivande.
Fortfarande är användning av fler än 10 läkemedel omfattande inom kommunens omsorg. En sådan hög användning av läkemedel ska snarare kopplas till fel användning än till multisjuklighet. Nyligen träffade jag på att en äldre som blev ordinerad det ena sömnmedlet efter det andra och inget hjälpte. Totalt vill jag minnas att det var 6 olika förslag. Vid min läkemedelsanalys hittades en kroppslig orsak till sömnproblemet som enkelt gick att lösa med ändring av medicineringen. Sömnmedel behövdes inte mer.
Socialstyrelsen skrev 2016 att antidepressiva läkemedel var förenade med den högsta risken för fallskada. I Trollhättan kvarstår nivån för användning av antidepressiva medan sjuksköterskorna mest aktivt verkar arbeta med att minska användningen av sömnmedel.
Bedömning i artikeln att 80 procent bedöms behöva höftskyddsbyxor verkar vara överdriven om alla andra åtgärder prövas först. Inte ett ord om rörelseträning som är grundläggande liksom läkemedelsbehandlingen i sin helhet för risken att falla.
Så här skriver SKL 2011:
Om det vetenskapliga underlaget för höftskyddsbyxor kan minska risken för höftfrakturer vid fall är motsägelsefullt. Beprövad erfarenhet tyder på att en felaktig användning kan öka fallrisken.
Finns det vetenskapliga studier som publicerats efter 2011? Om inte, är det bortkastat att använda 350 000 kronor för att köpa höftbyxor.
Maj-Britt Elmvik
Trollhättans Framtid