Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Sjukvården och de tandvårdssjuka

Efter kvicksilverförbudet 2009 bedrivs ingen forskning om amalgam. Man vill inte ta hand om dem som har sina fyllningar kvar, ofta under guldkronor eller andra konstruktioner, det vill säga de flesta i den äldre generationen.

Tandläkarna inser inte att skadorna som giftet gett upphov till, också har drabbat barn vars mödrar hade amalgamfyllningar. Debatten om att tänderna ska tillhöra kroppen gäller bara de synliga luckorna i tandraden. Vad som sker av att ständigt utsättas för giftiga och allergiframkallande ämnen räknas inte.

Då amalgamdebatten var som hetast insåg många sambanden. Det skapade panik och från myndighetshåll stoppade man möjligheterna för de kvicksilversjuka. Utredningar följde slag i slag och man tog hit ”experter” från USA för ”att lugna allmänheten och ge tandläkarna argument.” Oavsett vetenskapliga fakta ville inte tandvården inse att användningen av ett första klassens gift kunde ge effekter. Det var viktigare att dölja detta än att backa från ”tron” på ofarlighet. Under 40 års tid har tandläkarna ansett att ” patientens problem sitter mellan öronen”.

Läkarna vet inte om att kvicksilver läcker från amalgamfyllningar. Vanliga symptom ges diagnoser utan att kopplas samman med tändernas status eller fosterpåverkan. Nya diagnoser får status som specifika, beroende på symptomens mer framträdande drag, utan en samlad analys av vad som kan vara biverkningar från olika tandlagningsmaterial. Varför döljs detta för både vårdgivare och patienter?

EU-beslutet som träder i kraft i år innebär att barn, gravida och särskilt utsatta grupper inte får behandlas med amalgam. Visar inte detta tydligt nog att Tandvårdsskadeförbundet haft rätt när vi slagits för att stoppa giftspridningen?

Margaretha Molius
distriktsordförande i Tandvårdsskadeförbundet Älvsborg

MEST LÄST