Sverigedemokraterna har svarat oss i TTELA på den artikel som vi skrivit om deras syn på kultur. De vill ha kulturell mångfald i hela världen, men att varje land ska ha sin egen. Vi i Sverige ska då ska värna den svenska, folknära och historiska kulturen , eftersom ingen annan lär göra det.
Vår poäng är att det inte finns EN svensk kultur, ett synsätt som SD alltså inte delar. Vi tycker inte att spelmanslag, hembygdsföreningar och stenåldersrösen är den Svenska Kulturen utan de är inslag i den blandning vi har; som hela tiden utvecklas, förnyas och hämtar inspiration från vår omvärld. Vi har nyligen sett hur artister inom folkmusikgenren undanbad sig att bli ”kidnappade” av Sverigedemokraterna, just med det argumentet.
Vår uppfattning om Sverigedemokraternas syn på ett enda och statiskt kulturarv är att den är mossbelupen, dammig och konservativ. Den är nästan lite komisk.
Det som inte är roligt är när SD vill censurera teater som kan riskera att rikta sin udd emot dem. Det är uppenbart att Sverigedemokraterna är helt oförmögna att förstå vad begreppet ” på armlängds avstånd” innebär. För alla andra än sverigedemokraterna innebär det att just tillåta kritik av makten eller politiken. Att konsten får vara ironisk, satirisk, ful och utmanande och att själva uttrycket står för att vi inte ska avkräva konstutövare lojalitet och acceptans av ledband.
Sverigedemokraterna har en partiledare som, när han inte tycker P3:s satir är rolig, tycker att kanalen ska läggas ned. Han gör en ”Trump” och meddelar att media är hans motståndare. Vi är övertygade om att han är helt seriös med det. Då är det verkligen inte roligt längre. Med Sverigedemokraterna vid makten kommer vi inte längre att ha fria medier eller fria teatergrupper som vågar kritisera makten. Vi får en utveckling som i Ungern. Då är Sverigedemokraternas kultursyn inte rolig längre, utan mycket farlig.
Marjan Garmroudi (v) ledamot i kulturnämnden
Eva Olofsson (v) oppositionsråd
Jan Alexandersson (v) oppositionsrådsersättare