Detta gäller bland annat hjärtmedicin och insulin. Om en diabetiker inte får insulin väntar döden inom snar framtid. Lagret som finns idag räcker från några dagar till några veckor. Därefter sparas ju enorma summor då diabetikerna dör undan.
Det finns inga lagringsmöjligheter idag och man är oense om vem som skall bära kostnaderna.
Men, i TTELA samma morgon läser jag om nya stambanor för snabbtåg till en kostnad av 205 miljarder svenska kronor. Dessa ska stå klara år 2045, om alla partier kommer överens. Detta skulle kosta 820 miljoner kronor årligen under 25 år tills banorna står klara. Då har ännu ingen resenär nyttjat tågbanan.
Vad ska vi nu prioritera, de människor som av en eller annan anledning inte klarar sig utan medicin under en kristid, eller låta våra resenärer mellan Stockholm och Göteborg-Malmö färdas i 320 km/timme? Det är skrämmande att höra hur vi sparar pengar i landet.
För mig som är diabetiker är valet lätt. Jag vill givetvis även leva om kristider uppstår. De resenärer som vill komma fortare fram torde inte vara merparten av svenska folket. Nej, det är affärsfolket som snabbt vill fram för att tjäna ytterligare pengar. Hoppas ni hinner fram i tid.
Owe Ivarsson, diabetiker
Har du synpunkter på insändaren? Eller vill du tycka till om något annat? Använd vårt insändarformulär eller läs mer om hur man gör här.