Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

rhnEZi-yTObS_dUYGht-rq8RSx4.jpg
Blåljus. I högsta hastighet och trots polismännens extrema kvickhet och slutledningsförmåga undkommer de stenkastande ungdomarna i Brålanda, skriver insändarskribenten. Bild: Johan Nilsson/TT

Stenkastande ungdomar orsakade skrämmande olycka

Händelsen inträffade lördag kväll vid 22 tiden när vi passerade genom Brålanda i höjd med ”tappen” (Q-star) med familjen i vår bil. Då överraskades vi plötsligt av att sidorutan på bilen exploderar av en smäll. Blixtsnabbt bromsade vi in för att kontrollera och lyfta ut vår snart 1,5-åriga son som hade fått glassplitter över sig.

Sonen vaknade givetvis och blev panikslagen och skrek som aldrig förr… Samtidigt som jag kastar mig ur bilen ser jag polisbilen bakom oss slår på fullt rattutslag och tar upp jakten på dessa okända gärningsmän (vid den tidpunkten). I högsta hastighet och trots polismännens extrema kvickhet och slutledningsförmåga undkommer ungdomarna (tidigare namngivna som gärningsmännen).

Åter på olycksplatsen stannar en förbipasserande kvinna i sin bil och frågar om vi behöver hjälp. Denna godhjärtade kvinna vänder upp mot ”macken” (OKQ8) där hon sett en ambulans stå parkerad och påkallar deras uppmärksamhet. Ambulanspersonalen avbryter på stället deras fikapaus för att rycka ut till ”tappen” bredvid där vi nu befinner oss en aningen kalla. Den vänliga och handlingskraftiga ambulanspersonalen hjälper oss och undersöker vår 1,5-årige son och drar ut det värsta av glassplittret ur bilen och bilbarnstolarna medan 3,5-åringen sitter yrvaken bak och fryser i det plötsliga tvärdraget som uppstått. Simultant med händelseförloppet ovan hjälper larmcentralen till att samordna allt runt om kring på ett lugnt och bra sätt.

Väl efter jakten ansluter polisen till platsen ”tappen” för att kolla av hur vi mår och omfattningen på skadorna. Polismännen hjälper min fru och 1,5-åring upp till den intilliggande ”macken” medan jag och 3,5-åringen kvar i den kyliga bilen tar följe med siktet inställt på att få värma oss inne på macken.

Personalen inne på ”macken” hjälper oss med alla till buds stående medel och ger två ledsna, yrvakna barn var sin varmkorv för att få något värmande i sig och en uppiggande kaffe till fadern.

Polismännen upprättar en rapport om incidenten och hjälper en handfallen familjefar att tejpa igen sidorutan med en sopsäck och silvertejp. Därefter börjar grovsaneringen av glassplittret som visar sig finnas i mer än halva bilens interiör. Tack vare hjälpsamma och omtänksamma kvinnan på ”macken” går grovsaneringen på cirka en timme med dammsugare istället för borsta och plocka förhand.

Utöver ett livsfarligt busstreck från dessa ungdomar som troligen är omkring 14 till 15-årsåldern, hade det hela kunnat slutat i fullständig tragedi om föremålet som kastades (rubricerat som sten/stenar) hade träffat 1,5-åringen eller någon av oss andra i bilen. En tanke jag inte önskar spinna vidare på…

Om ni ungdomar läser detta eller för den delen föräldrar, bekanta, lärare, kompisar eller bara allmänt ”medresenärer” till dessa ungdomar i deras liv, så önskar jag att en sak ska förmedlas till ungdomarna.

Förstå ert agerande och försök koppla ihop de ni gör med möjlig konsekvens. Nästa gång kanske varken den som drabbas eller ni som gör sattyg har ”turen” med sig/oss på respektive sida! Det stannar inte vid en krossad bilruta. Följderna är så mycket mer, och nästa gång kanske det inte enbart blir materiella skador.

Vi vill tacka följande personer som ställde upp för oss denna kväll då detta hände på vår väg hem från släktkalas i Värmland samt uppmärksamma hur stora följderna blir.

I kronologisk ordning utan inbördes rangordning: Förbipasserande kvinnliga bilisten som förlorade en halvtimme av sin kväll för att hjälpa oss. Polismännen som fick ett pulshöjande löppass under pågående patrulltjänst och extra pappersexercis att hantera med polisanmälan för rubricerad händelse. Till ambulanspersonalen som fick stå över sin fikarast på kvällen för att hjälpa oss med både söner och initial glassplittersanering. Till den/de okända sjuka eller skadade personen/personerna som fått vänta ytterligare tid på att ambulansen skulle komma till undsättning.

Till Larmcentralens personal och till dem som stått i kö för att få hjälp där igenom. Till personalen som jobbar vid Q-starbutiken som behöver städa upp de glassplitter som inte gick att fånga upp med ambulansfiltarna. Till räddningstjänsten som behöver städa upp glassplittret som hamnade på E45:an. Till de förbipasserande fordon eller cyklarna som råkat ut för en onödig punktering eller två. Till personalen på OKQ8 som fått hjälpa, stötta oss med allt från korv till dammsugare samt att de behövde stanna kvar 30 minuter efter sin arbetstid. Till försäkringsbolagets jourpersonal som behöver administrera skadan. Till mekanikerna och fordonsteknikerna som behöver byta sidoruta, framruta, dörr, motorhuv, tak, backspegel, med mera som blivit skadat.

Till miljön och vår samtid som får en onödig miljöpåverkan i framtagandet och applicerandet av delarna som förstörts.

Till de som missats att omnämnas och tredjeparts aktörer som inte omnämnts så som respektive, vänner, släkting eller motsvarande som drabbats på grund av att medmänskliga människor har fått rycka ut i sann medborgerlig stolt anda. Tack till dessa fina medmänniskor som alla finns och verkar i vår samtid och bidrar till ett bättre samhälle, tack och åter tack!

Familjefar med familj på genomresa

P.S. Minstingen vill tacka för hjälpen och sin nyfunne vän i gosedjuret ”ambulans-kaninen”. 3,5-åringen tackar för varmkorven och för att han fick träffa de ”super-häftiga” poliserna. D.S.

MEST LÄST