Att jobba inom hemvården är krävande. Man är gäst och arbetar i en annan människas hem. Personen blir vårdtagare och måste släppa in en främmande människa i sitt liv och i sitt hem.
Vårdtagaren ska få förtroende, känna sig trygg, ska ha sin integritet och sitt självbestämmande kvar. Vårdtagaren ska få stöd med det som hen inte klarar själv och det är jag som personal som ska bistå med det.
I min roll ska jag inte ta in mina egna eller andras värderingar. Det är vårdtagarens vilja och behov som styr.
Jag bär på många fina minnen. Att få bistå med stöd till att få koka gröten på vårdtagarens egna recept och sätt. När synen sviktar få bistå med ögon som kan läsa dagens text ur den egna bönboken. Att ta hänsyn till vårdtagarens önskan om en pratstund över ett fotoalbum.
Att tillgodose vårdtagarens för stunden uppkomna behov var viktigare för mig än att följa uppgjorda rutiner. Vårdtagarna värderade pratstunderna mera än att städa. Fick ofta höra att vårdtagarna var nöjda och tyckte det var roligt att få prata gamla minnen.
I dag har jag anhörig med stöd från hemvården i Vänersborg och hjälp med städ från privat firma. Jag är stolt över mina kollegor och mina egna år inom hemvården.
Karin Nilsson