Suckar av lättnad lär ha dånat på det socialdemokratiska partihögkvarteret. När SCB:s partisympatiundersökning, sista innan valet, i tisdags släpptes lär socialdemokrater kollektivt ha stämt in i att det var ett stort styrkebesked att siffernoteringen var på 28,3 procent och åtminstone inte lägre. Två gånger om året släpper SCB partisympatiundersökningar och dessa anses ha en särskild tillförlitlighet i mängden. 9 000 röstberättigade slumpmässigt utvalda svenskar väljs ut att delta.
Med tanke på att Socialdemokraterna i mätningar släppta nyligen hamnade än sämre, i DN/Ipsos för maj var siffran tydligt låga 24, är det förståeligt om ett litet fall i dagens krisläge internt närmast betraktas som en smärre tillgång inför den fortsatta valrörelsen.
Även om kamplust återvinns och uppslukar uppgivenheten går det inte att komma från att noteringarna trots allt även i sammanhanget är uppenbart låga. Tittar man på 2010 och 2014 uppmättes 33,8 respektive 35,3 procent. Partiet har aldrig hamnat så här lågt ett valår tidigare, det närmaste vi kommer något liknande är 32,1 valårsmätningen 1991.
När det gäller andra trender växer Sverigedemokraterna ytterligare och skulle om denna mätning blev valresultat öka med hela 5,6 procentenheter. På det stora hela är förändringarna i övrigt inte uppseendeväckande för partierna, de flesta ligger i relation till senaste valet mer eller mindre still. Centerpartiet ökar med 2,6 procentenheter, en skillnad även Miljöpartiet uppmäter - men som minskning.
När S tog sig an regeringsmakten 2014 var det med ett svagt resultat i ryggen. Det kan nu framstå som en lätt match för borgerligheten att, om nuvarande opinionstrender inte drastiskt kastas om, göra ett återtåg in till Rosenbad. Men ofrånkomliga aspekter av mätningen är hur blockmässigt jämnt det är och att Alliansen faktiskt inte har ett övertag ens nu.
Nuvarande regeringsunderlag, bestående av S, MP och V landar i SCB på 40 procent medan Alliansen samlar 38,6.
Partiernas besked i regeringsfrågan kan därmed få avgörande betydelse, om dessa efter valet fortfarande är giltiga. Medan Stefan Löfven (S) vagt men självsäkert sagt sig försöka sitta kvar har Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) villkorat borgerligt maktövertagande med att som allians vara större än rödgröna. Detta medan Moderaterna och Kristdemokraterna snarare betonat vikten av att få igenom allianspolitik.
Blir det SCB-tätt mellan de klassiska blocken blir statsministerfrågan alltså ovanligt oförutsägbar in i det sista. Och då har vi inte ens betänkt hur SD kommer agera.
LÄS MER:Blir S ens näst störst i höst?
