Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 49 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

dhH3FFj7guXzR9c63HSXpqLDndk.jpg
Den sista partiledardebatten i riksdagen innan valet. Ulf Kristersson (M) Statsminister Stefan Löfven (S) Bild: Jessica Gow/TT

Dags för partierna att bestämma sig

Överlag var gårdagens partiledardebatt en trött uppvisning. Det finns en oförmåga att navigera, i stället joggar man på utan varaktig strategi.

I går drabbade partiledarna samman i riksdagen en sista gång före det sommaruppehåll som i år tar formen av valrörelse. Även om siffror och försök till slagkraftiga talepunkter var hårt inövade blev inget replikskifte eller anförande riktigt gnistrande. Till skillnad från debatter i mer mediala sammanhang är riksdagens plenum en mer torftig scen i en intern, egen uppvisning.

Uppenbart var hur frågor om migration tydligt präglade debatten, både direkt och indirekt. Moderaterna och Sverigedemokraterna ville, på olika sätt, betona att de gärna förknippas med frågan.

De mindre partierna, bortsett från Vänsterpartiet, verkade däremot helt vilja lägga fokus på egna profilfrågorna, där det faktiskt bedöms finnas möjligheter till profilering. För Miljöpartiet handlar det om klimat, för Liberalerna om skolan, för Kristdemokraterna om vården och Centerpartiet fokuserade på företagandet. Socialdemokraternas agerande var i detta avseende intressant. Stefan Löfven sa nyligen (GP 31/5) att fokus framåt ska vara välfärd snarare än migrationspolicy.

I linje med detta gjorde han i partiledardebatten också just avgränsade utfall mot kommande tänkbara skattehöjningar, arbetsrättsliga förändringar och betonade vikten av offentliga sektorns roll. Mer än en gång lanserades den av allt att döma nykläckta sloganen om valet som en "folkomröstning om välfärden", som en egen variant av SD:s paroll där det i stället är invandring omröstningen gäller.

Partiledningen i S verkar ha bedömt att debatten om hårda tag och migration sker på borgerlighetens planhalva och att de själva faktiskt så här sent inpå nu måste testa att lägga om. I ett replikskifte med Jimmie Åkesson försvarade Löfven exempelvis oväntat nog nya möjligheten för omkring 9 000 ensamkommande att få stanna.

Än så länge har statsministern räddhågset helst skickat fram andra ur sin ministär, men stod nu upp för det nyligen klubbade beslutet med att det ska handla om humanism inom ramen för en "tillfällig, begränsad åtgärd".

Varken Alliansen eller de rödgröna lade stor kraft på sammansvetsningspoäng. Pliktskyldigt betonades vid tillfällen att ambitionen är en ny alliansregering och inga påhopp gjordes sinsemellan. Andra bullar blev det efteråt. Jan Björklund (L) kritiserade Ulf Kristersson (M) för att inte ha replikerat på Jimmie Åkesson, något moderatledaren själv försvarade med att han aktivt valt att bara gå upp mot statsministern (TT).

Partiernas stora problem är att man inte kan bestämma sig. Det gäller Socialdemokraternas migrationspolitik och det gäller de borgerligas svårighet att landa i om Alliansen är vägen framåt eller inte.

LÄS MER: Var finns glöden, Alliansen?

MEST LÄST