Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Ett förlegat pensionstänk

KRÖNIKA: Politikerna utgör en av samhällets hörnpelare och för att locka människor till yrket så krävs en viss trygghet, men i sin strävan att skapa dessa skyddande förutsättningar så gick man för långt.

Det finns saker som är så föråldrade att till och med dinosaurierna känns moderna. Ni vill ha ett exempel? Visst, vad sägs om de inkomstgarantier som fortfarande uppbärs av riksdagsledamöter, såväl nya som gamla, och som kostar den svenska staten svindlade mycket pengar varje år.

Från början var det designat som ett omställningsstöd. Politikerna utgör en av samhällets hörnpelare och för att locka människor till yrket så krävs en viss trygghet, men i sin strävan att skapa dessa skyddande förutsättningar så gick man för långt. Och därför sitter vi här idag med ett system där man efter sin avgång kan få en heltidslön i upp till 15 år, om det vill sig illa.

Inte alla tar chansen att mjölka ut varje krona, men många greppar den möjlighet som egentligen inte borde finnas, åtminstone inte i den utsträckningen.

Samma sak gäller många kommuner runtom i landet. SVT granskade häromåret den årliga notan för skattebetalarna, som uppgick till 35 miljoner kronor för de 180 politiker som hade slutat. Ungefär var tionde var dessutom under 50 år, vilket stred mot kommunernas egna styrdokument i frågan.

Incitamenten till att hitta ny försörjning måste helt enkelt bli större, och då är det även tvunget att den nuvarande proceduren ses över. Det har dock hänt på sina håll, och sedan förra sommaren är Trollhättan en av de städer som följer Sveriges Kommuner och Landstings nya riktlinjer, där omställningsstödet istället begränsas till tre år.

Det är framförallt ett viktigt steg för att minska politikerföraktet och skapa ett samhälle där klyftorna mellan väljarna och de folkvalda är så små som möjligt. Här behövs förtroende och broar, inte det motsatta.

På samma sätt är det givetvis förbryllande hur den förra gymnasie- och kunskapsministern Aida Hadzialic (S) kan få 1,5 miljoner kronor från Statsrådsarvodesnämnden när hon avgått självmant, dessutom på grund av rattfylla. Det sticker i ögonen på gemene man och kvinna, som behöver jobba i nästan fem år för att samla ihop till samma summa, om utgifter saknas helt.

Nej, världen är helt enkelt inte rättvis. Det är upp till våra politiker att göra den det.

MEST LÄST