Att frågan om medborgarlön blivit bredare är bra även om basinkomst förmodligen är ett bättre begrepp. Utvecklade och högteknologiska samhällen producerar allt större värden med mindre arbetskraft, tack vare automatisering och digitalisering.
Samtidigt ansamlas mer och mer kapital hos det fåtal som står bakom den tekniska utvecklingen. Under den “industrikapitalistiska” eran fanns en slags omfördelande effekt i att kapitalägare behövde anställa arbetskraft och betala lön. Men robotar eller artificiella intelligenser kräver inte betalt och spenderar inte lönechecken. Kanske kommer vi inom några decennier se globala storföretag med extremt få människor. Som vanliga konsumenter kan vi dra nytta av dessa – tekniken skapar förstås enorma värden – men inte längre som anställda. Vinsten från “fabriken” går rakt in i ägarens ficka, i stället för att spridas ut på många.
Detta väcker ett antal frågor om hur morgondagens ekonomi ska struktureras. Hur skev kan förmögenhetsfördelningen bli innan även försvarare av kapitalismen börjar skruva på sig?
Och om vi för en stund bortser från rättviseaspekterna: måste vi lönearbeta i samma utsträckning som i dag, om ekonomin producerar så stora värden att vi utan större problem kan försörja de som inte vill jobba?
Det är här medborgarlönen kommer in i bilden.
Förespråkarna av idén menar att basinkomst är ett bra sätt att skapa legitimitet för en ekonomi där klyftorna ökar, och kapitalägare eller högutbildade teknikutvecklare blir allt rikare. Dessutom finns en del pengar att spara på att montera ner den offentliga byråkrati som enbart syftar till att kontrollera om folk har rätt till ersättning och driva på dem att söka arbete.
Men det finns också problem. Hur ska vi exempelvis beskatta företag och rika utan att samtidigt lägga en hämsko på vidare utveckling och tillväxt? Riskerar vi med en basinkomst att förstärka klyftorna ytterligare, och vad är i så fall de sociala effekterna av det? Är det överhuvudtaget rättvist att låta folk leva på det andra producerar, även om dessa “andra” i stor utsträckning är robotar och datorer?
Hur själva basinkomsten ska utformas behöver också klargöras. Den modell där alla, även miljonärer, får en summa insatt på kontot varje månad utan motprestation, är uppenbart orimlig. Då är en så kallad negativ inkomstskatt, där alla som saknar inkomst får en summa som långsamt trappas ned i takt med att inkomsten ökar, mer realistisk. Men hur hög ska den vara, och hur ska basinkomsten förhålla sig till andra trygghetssystem? Den lär ersätta försörjningsstödet, men hur gör man med sjukförsäkringen och A-kassan?
Basinkomst är en intressant tanke. Men håller den för en hårdare granskning och en bred debatt? Hittills är frågorna fler än svaren.
