Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Stefan Löfvén, under sin tid som fackbas för IF Metall. Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Kom tillbaka, gamle Löfven

“Krisen kräver att vi agerar för att rädda jobben”, sa Stefan Löfven. Men inte i egenskap av statsminister, utan som ordförande för fackförbundet IF Metall.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Året var 2009 och förbundet hade gått med på en generell lönesänkning på 20 procent för att rädda jobb i industrin efter att finanskrisen slagit till.

IF Metalls uppgörelse med arbetsgivarna var ett exempel på den svenska modellen när den är som bäst: i ett allvarligt läge är det bättre att folk får behålla jobbet med lite lägre lön, än stora uppsägningar.

När Utredningen för hållbart arbetsliv nyligen lämnades över till Löfven-regeringen tycks dock samförståndsandan som bortblåst. Bakgrunden är att den fackliga rörelsen försökt få bort förekomsten av “hyvling”, det vill säga där arbetstiden för en anställd skärs ned. LO menar att arbetsgivare använt detta för att undkomma turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd, Las, vid neddragningar.

Det är sant att ett sådant kryphål finns. Turordningsreglerna och vissa andra delar av Las är på många sätt problematiska och bör reformeras – vilket också ska ske, enligt januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L – men så länge de finns ska de förstås följas.

Det är bara det att utredaren Anders Wallner, tidigare partisekreterare för Miljöpartiet, inte föreslår att turordningen ska införas även vid hyvling. I stället föreslås att arbetstagare ska ha ensidig rätt att säga nej till erbjudande om minskad arbetstid. Den enda utvägen för en arbetsgivare blir i stället att säga upp den som står sist i turordningen. Raka motsatsen till IF Metalls solidaritet från 2009, alltså. Det är bättre att någon blir av med jobbet än att flera får sänkt lön. Dessutom en tydlig förstärkning av Las, i stället för reform.

Wallner föreslår också att arbetsgivaravgifterna ska differentieras för att gynna tillsvidareanställningar framför visstidsanställningar. Socialdemokraterna har tidigare aviserat att de vill avskaffa anställningsformen Allmän visstid, trots att det är belagt att 1,3 miljoner fått fasta anställningar genom att använda en visstidsanställning som språngbräda.

Blir dessa förändringar verklighet går de i rakt motsatt riktning från januariöverenskommelsens förslag på liberaliseringar. Arbetsmarknaden kommer att bli stelare istället för mer flexibel, och trösklarna högre.

Om nu Stefan Löfven ska styra – kan vi åtminstone få tillbaka 2009 års version?