Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Max Eskilsson Bild: Stefan Bennhage

Lär av Mellerud och Lilla Edet

Visst vore det otänkbart att inte riksdagen sände rörlig bild? Vi ska inte låtsas att intresset är omåttligt stort men det fyller onekligen en demokratisk funktion.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vad sades egentligen under debatterna och i samband med de viktiga besluten? Vad för känsla får man av att betrakta en inspelning inifrån själva rummet? Hur agerar den ledamot som du röstade på, eller åtminstone är den som representerar din valkrets?

Denna möjlighet har tillsammans med protokollen som förs en betydelsefull roll. Oavsett i vilken utsträckning svenska folket faktiskt tar del av innehållet är det en självklarhet att möjligheten finns. Vi ska ha insyn.

Samma princip gäller inte lokalt. De flesta aktörer inom kommunpolitiken är aktiva på fritidsbasis och har mindre tryck på sig. Ända finns inom respektive fullmäktigeförsamling ett stort ansvar för att både upprätthålla och utveckla lokala infrastrukturen med allt vad det innebär. Allt från långsiktiga strategifrågor till rena så kallade cykelställsfrågor (som ibland till och med bokstavligen förekommer) behandlas av utsedda politiker. Insynsmöjligheterna borde därför vara bättre än i nuläget.

Tittar vi på våra fyra bevakningskommuner är det intressant nog just de mindre, Lilla Edet och Mellerud, som kommit längst i en viss demokratisk formfråga. Fullmäktigesammanträden finns tillgängliga i videoform. Det är till och med så pass pedagogiskt upplagt att det i klippen går att hoppa fram till det ärende som intresserar just tittaren. Varken Vänersborg eller Trollhättan erbjuder detta.

Med tanke på att flera andra kommuner i jämförelsevis mindre storlekar hittat sådana lösningar är det svårt att motivera varför man skulle låta bli där. Troligen handlar det alltså om vilja snarare än teknik. För såväl medier som intresserade medborgare skulle sändningar innebära ett tydlig potentiell insynslyft.

Det är på inget sätt tal om en mörkrets slutenhet. Sammanträdena är redan öppna för allmänheten att besöka och handlingar läggs upp digitalt. Därtill sänds mötena i radio. I ljudform går det alltså att ta del av exakt allt som sägs i talarstolen. Men begränsningen är uppenbar. I teorin är det möjligt för en medborgare att avvara en vardagskväll. Chansen att samma person i efterhand skulle titta på ett klipp om en specifik, intressant fråga måste dock betraktas som större.

Först i videoform blir det, oavsett om man tittar på direktsändning eller senare, möjligt att få ett grepp om helheten. I det formatet framgår vem som säger vad, hur de olika folkvalda ser ut och i större utsträckning får man ett intryck av vad för stämning som präglar debatten. Till på det är just rörlig bild en stor trend i vår tid. Vill man verkligen nå ut är det ett självklart verktyg. Radio är ett något mer flyktigt format. Och i protokoll framgår inte vad som egentligen sagts av politikerna. Lite hårt uttryckt framgår ”bara” vad för beslut som tagits och formella turerna dit.

Ett nytt år har inletts och med det drar fullmäktigesäsongen i gång. Lokalpolitik handlar inte bara om innehåll utan, inte minst ur medborgarperspektivet, också om formfrågorna. Vänersborg och Trollhättan måste på allvar ta tag i videobiten.