Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: TT, Stefan Bennhage

När Lööf tar bort dig på Facebook

Att det nya politiska läget skulle innebära förändrade personrelationer var självklart. Tänker vi i digitala termer har vi nu fått se ett exempel på uppsagd vänskap.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Expressen rapporterade i torsdags att centerledaren Annie Lööf hade tagit bort den moderata, på olika sätt profilerade, riksdagsledamoten Niklas Wykman som vän på forumet Facebook (Expressen 31/1). Upprinnelsen verkar ha varit ett kort men kritiskt inlägg Wykman skrivit. ”Regeringsunderlaget ”debatterar” med varandra i riksdagen. Statsministern svarar inövat och förberett på Annie Lööfs frågor. Det lämnar ingen bra eftersmak i en demokrati.”

Så löd texten, som syftade på onsdagens partiledardebatt. I kommentarstråden uttrycker flera personer att de nyss själva varit med om att ha blivit borttagna. Lööf bemötte själv med kommentaren ”Jag har en öppen FB-sida som alla får följa - gör gärna det, samma inlägg läggs där. Min privata och personliga (denna) FB förbehåller jag mig ändå friheten att ha just personlig. Men på de andra tre plattformarna går det utmärkt att inte bara läsa och följa utan också konversera o debattera, även de som inte känner mig så väl.”

Är det då verkligen av allmänintresse att en politiker tar bort vänner på Facebook? Absolut inte nödvändigtvis. Visst är hela händelsen i det stora perspektivet lätt att avfärda som kvällstidningsvänligt stoff som därtill är lite intimitetsskapande på ett inte helt självklart sätt. Även personer med politiska uppdrag är människor och därmed fria att inom rimlighetens råmärken använda kommunikationskanaler efter eget tycke. Till den friheten hör såklart att trycka på ”ta bort vän” på Facebook.

Ändå är frågan om nätlivet för framför allt högre politiker principiellt intressant - inte minst med tanke på det politiska landskapet och den polarisering som präglar debatten i stort.

För vad säger en så i grunden harmlös händelse om de nya skiljelinjerna och den tuffa stämningen mellan Centerpartiet och Moderaterna? Wykman må vara omsusad. Han är inte allmänt omhuldad. I Anna Kinbergs Batras bok "Inifrån" från i höstas lyftes han rentav fram som drivande i att hon avsattes. Han har också i den egna riksdagsgruppen stuckit ut genom åren. Samtidigt är han just profilerad och ännu en del av Moderaternas riksdagsgrupp.

LÄS MER: Rak berättelse om de stormiga åren

I Centerpartiets kommunikationsstrategi verkar göras gällande att Alliansen fortfarande existerar och att man minsann kan fälla regeringen tillsammans i frågor utanför budgetprocessen. Ändå får en tongivande moderatröst digitala vänskapen uppsagd efter en lätt misshaglig kommentar, som ändå var relativt sparsmakad. Många, inte minst vanliga väljare, lär ha uppfattat det hela på samma sätt som Wykman – oavsett vad man tycker om honom i sak. För all del. Signalen kan vara att illojalitet får konsekvenser, men hur skulle det förbättra de redan blödande banden mellan borgerliga partierna?

Brett betraktat kan det som skedde vara symptomatiskt för något större. Oavsett om man är lokal gräsrot, hög politiker eller till och med privatperson: Det är ett tecken i tiden att vilja skärma bort personer som tycker annorlunda än en själv. Betänk då att Lööf och Wykman till och med fortfarande är riksdagskollegor.

Ingen vill givetvis ha alltför störande moment i sitt flöde. Det är ingen rättighet, och inte ens ett slags hederskodex, att få interagera med vem man vill på sociala medier. Men i grunden är det i den allmänna debatten utvecklande i stort att låta olika uppfattningar brytas mot varandra.

Man skulle kunna tro att just partiledare åtminstone vill ge sken av att slå vakt om detta.