Landskapet, format efter inlandsis och Ätran vars meandrar slingrar sig fram i landskapet. Stengärdsgårdar som skär genom åkrarna, solitära träd som hukar i vinden och vattenspeglar som möter äng och skogsmark. Slingrande vägar – ofta på grus, vi rör ju oss i gamla Älvsborg som länge sparade på asfaltpengarna – som elegant smälter in genom att följa naturens form.
På resan i Ätradalen konstaterade jag också att gårdarna norr om Ulricehamn har en sjudande verksamhet. En hel del mjölkbesättningar, ännu fler gårdar med ungdjur på bete och massor av hästar skrämde iväg dysterbilden om en landsbygd på väg att avfolkas. Även om jag på intet sätt vill förminska landsbygdens problematik, finns det områden i det här landet som har stor kraft.
Ett sådant kraftcentrum är Väne Åsaka. Varje måndag samlas ett gäng gubbar på hembygdsföreningens gård för att göra en arbetsinsats, men också för att fika och umgås. Från början var det tänkt som en aktivitet under sommaren, men efterhand har herrarna i föreningen insett att deras insatser krävs också under vintern. Väne Åsaka har fått sitt eget gubbdagis.
Men det handlar inte bara om att fika utan också förvalta sin historia och se till att yngre generationer kan förstå och lära om sin bygd. Bland annat kan man på hembygdsgården i Väne Åsaka ta del av utställningen om tågbanan Trollhättan – Nossebro, en ny bekantskap för mig, men huset är också fyllt med redskap och möbler från trakten, just för att dokumentera den tid som gått.
Över hela landet myllrar det av samma slags energi i olika föreningar. Det renoveras, skapas och byggs och då inte bara hus och förråd utan också laganda för en ort som har förstått att om något ska ske får man göra det själv.
Och det är inget fel i det, det är så man skapar sammanhållning och framtidstro på en ort.
Trevlig sommar!
