Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Åkesson. Hade gärna lagt ned P3 för länge sedan. Bild: TT, Jonas Myrholm

    SD:s medieattack klart över gränsen

    Att Jimmie Åkesson (SD) vill lägga ned P3 är inte ett mediepolitiskt inlägg i allmänhet. Uttrycket vore otänkbart för ledaren i något annat riksdagsparti.

    Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Utmärkande för de partiledarintervjuer kanalen P3 gör är en satirisk inledningsbiografi. I dessa iscensätter Christopher Garplind under fem minuter med svingande slag en blandning av faktiska sakuppgifter och rena skämtinslag.

    Den gemensamma nämnaren för inslagen har varit en lite rå jargong. P3 har i sociala medier också varit tydliga med att tanken är att det ska vara ett djärvt format som närmar sig gränsen.

    Ibland ler partiledarna, ibland höjer de obekvämt på ögonbrynen.

    Fram till i veckan hade däremot ingen blivit märkbart upprörd, det vanliga har varit att mer eller mindre dra till med en kort replik. Med Jimmie Åkessons (SD) medverkan i onsdags ändrades detta.

    "Ja, det är väl ungefär vad jag hade kunnat vänta mig i den här skitkanalen som jag just nu är med i", var hans spontana svar på inslaget och han lade till att han bara pliktskyldigt deltar (P3, 29/8.) På den direkta frågan i sändning om han vill lägga ned P3 blev svaret att han hade gjort det för länge sedan om han hade varit i den ställningen.

    Yttrandet måste tas på allvar. Ta in att en partiledare sitter i direktsänd radio och utan glimten i ögat förklarar att han helst hade velat se själva kanalens upphörande. Det blev inte bättre när han vidare motiverade med att kanalen inte är för honom. Som om medieutbuds relevans ens har med politikers egna lyssnarpreferenser att göra.

    I efterhand försökte han tona ned med att han inte uttalade sig i rollen som politiker. "Jag sade det som licensbetalare" (Expressen 29/8). Ett kreativt nödförsvar, men det håller inte att en partiledare i efterhand åberopar en mer privat persona efter att ha deltagit i massmedialt sammanhang.

    För SD:s del finns exempel där medier blivit en känslig fråga. Förra valåret skrev riksdagsledamoten Kent Ekeroth "Går inte en dag utan att man blir mer övertygad om att svensk media måste bytas ut" (Twitter 2014) och Linus Bylund, som varit Åkessons presschef, kallade två år senare journalister "nationens fiender" (SVT 20/4-16).

    Det verkar finnas en förväntan på Åkesson från medlemmarna att markera mot medier, då partiet ofta känner sig orättvist behandlade.

    Sverige behöver en mediepolitisk debatt och vad public service egentligen ska ägna sig åt ryms definitivt i den, då det är allmänt finansierat. Att efter satirisk roast säga att det var i linje med de låga förväntningarna och att kanalen bör läggas ned är allt annat än ett exempel på detta.

    Ingen kräver att Åkesson glatt ska skratta åt Garplinds inslag och det är fritt fram att kritisera såväl innehållet som upplägget. Men en toppolitiker är faktiskt ingen anonym, arg twittertyckare. Det bör märkas i intervjusvar.

    LÄS MER: SD-ledaren besökte Vänersborg