Strandhäll vill nu slopa munansvaret

Regeringen har tillsatt utredning om "jämlik tandhälsa". Risken är att den kommer leda till att viktiga välfärdsprinciper för regionen kastas överbord.

ANNONS
|

Det är lätt för många att tappa kontakten med tandvården, till skillnad från inom övrig vårdsektor finns inte ett årligt högkostnadsskydd på 1100 kronor.

Regeringen antyder att det är denna skillnad man vill komma åt när socialdepartementet i dagarna tillsätter en utredning som under två år ska titta på hur "tandvårdssystemet kan utvecklas för att bli mer resurseffektivt och jämlikt". Problemet är att ett slopande av åtskillnaden både lär blir kostsamt och ineffektivt.

Att det statsfinansiellt skulle bli mycket dyrt att börja harmoniera upplägget med egenavgifterna för vanlig sjukvård sticker inte heller socialminister Annika Strandhäll (S) under stol med.

"Det blir en dyr reform, men det blir en reform för framtiden" sade hon till Aftonbladet (7/3) apropå en sådan möjlig utgång.

ANNONS

Politiskt sett kan det för våra partier vara svårt att i det läget stå mot. Tandhälsa är oerhört viktigt och det är allvarligt om personer av ekonomiska skäl avstår nödvändiga besök och behandlingar, men med en alltför stor omkastning slopas därmed också hela systemet med så kallad frisktandvård, i sin nuvarande form, i regionerna. Det vore olyckligt.

För egentligen är inte stora prislappen av skatt det största problemet med idén att avgiftsmässigt likställa tandvård med sjukvård. Med ett avskaffande av dagens upplägg skulle även viktiga principer som bidrar till att man tidigt börjar premiera skötsamhet, kontinuitet och kostnadsmedvetande vara ett minne blott.

Frisktandvård finns i dag i hela landet och infördes i Västra Götaland 2007, förhållandevis sent jämfört med övriga landsting och regioner (TTELA 5/4-07). De allra flesta personer, som inte har särskild problembild som påverkar, har möjlighet att ansluta sig till systemet. Tänders skick och andra relevanta livsstilsfaktorer är med som parametrar för att avgöra ett månadsbelopp, med en skala av kvotgrupper mellan ett och tio. Därutöver tillkommer sedan inte kostnader för vanliga tandläkarärenden.

På det sättet uppstår alltså ett slags välfärdsmässigt kontrakt mellan medborgare och offentlig tandvård, som gäller några år i taget. Den lägre kostnaden för den med konstaterat välskötta tänder blir ett tydligt incitament att i ung ålder vara observant på munhälsans läge och därefter fortsätta vårda sina tänder så bra som möjligt.

ANNONS

Införandet av frisktandvård var rätt. Risken med att i stället införa närmast full subvention är att utvecklingen med tiden gör oss mindre benägna att sköta tänderna noga. De som är mycket måna om tänderna tappar den belönande, billigare månadsavgiften.

Varför verkar regeringen med utredningen hoppas på att snart få sända ut sådana signaler?

ANNONS