Den bilden delas också av EU-kommissionen, som riktar skarp kritik mot hur Sverige skött kontrollerna av landets gränser. Rapporten är ännu inte publicerad, men Sveriges Radio har tagit del av innehållet.
Av SR:s uppgifter att döma måste EU-inspektörerna tappat hakan när de bevittnat hur kontrollerna sköts. Eller snarare missköts. Personal som hanterar passkontrollerna har i många fall ingen aning om hur man upptäcker förfalskade pass. Inte heller har de anställda rätt utbildning i hur man identifierar misstänkt beteende hos personer som inte borde släppas över gränsen obehindrat.
Dessutom har man i vissa fall frihetsberövat människor som har rätt att komma in i landet. Någon ordentlig samordning mellan de myndigheter som kontrollerar gränserna - Polisen, Kustbevakningen, Tullen och Migrationsverket - har heller inte skett.
Resultatet: Jihadister och andra farliga individer kan obehindrat ta sig in i Sverige. Situationen är så illa att landets säkerhet inte kan garanteras.
En av statens grundläggande uppgifter är att garantera medborgarnas säkerhet. Att kontrollera vilka som tar sig över landets gränser är en del av detta. EU-kommissionens granskning av svenska gränskontroller visar att det rör sig om en smärre skandal.
Sverige har nu fått en lista med 95 punkter som måste åtgärdas. Patrik Engström, chef för Gränspolisen, säger till SR att det kan ta fem år att komma tillrätta med problemen. Under fem års tid får svenska medborgare alltså finna sig i att staten har noll koll och att potentiella terrorister kan glida igenom passkontrollerna som vilka semesterfirare som helst.
Terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, där fem personer dödades, visade tydligt vilka konsekvenserna kan bli om staten inte har kontroll över gränserna. Den dömde terroristen hade ingen rätt att vistas i Sverige. Ändå kunde han leva flera månader i landet och planera sitt attentat. Vem vet hur många potentiella terrorister som tagit sig in i Sverige utan att någon vet om det?
Oförmågan att kontrollera gränserna är en del av ett större problem. Den svenska staten klarar inte av sina kärnuppgifter. Det får förtroendet för våldsmonopolet att långsamt erodera.
