Tänk alla sporter som utspelas i skogen och plockning av bär och svamp för att inte tala om häst- och hundägare som tillbringar mycket tid i skogen. Och så finns det förstås många som hämtar kraft och får en känsla av harmoni när de vistas i skog och mark.
Ett skäl till vår kärlek till träd är antagligen att det tar många år att bli en ståtlig björk, ek eller gran. Gamla träd blir uttrycksfulla i sin förgrening och i sin bark och det rustika, stabila och rejäla materialet signalerar trygghet. Se bara almbråket i 70-talets Stockholm eller den sorg många av oss känner när träd i en ståtlig allé inte längre klarar sig utan måste bytas ut.
För att förstå vårt komplexa förhållningssätt till just skog behöver man titta bakåt i tiden. Det gör Historiepodden som görs av historielärarna Daniel Hermansson och Robin Olovsson. I ett av deras tidiga avsnitt gör de avstamp i medeltiden och Magnus Erikssons landslag på 1300 talet som reglerade hur bönderna ska få släppa svinen i skogen, över Gustav Vasas förstatligande av skogen och där kungen hade ensamrätt på eken som skulle gå till skeppsbygge, till skiftesreformen och fram till dagens skogsnäring. En sak som nämns i podden är att all svensk urskog är borta och endast åtta procent är självföryngrande. Återstoden av vårt skogsbeklädda land, har människan huggit i eller bränt ner. Visserligen ska det moderna skogsbruket ta miljöhänsyn, men med tanke på att vi i dag skördar skog som hade andra mål än mångfald och där 70-talets hormoslyr tog ihjäl lövinslaget, blir resultatet en monokultur som vid skörd sopar rent och skapar kalhyggen.
Avsnittet är intressant och gav mig en större förståelse varför skogen är så central. Skogen, som var som ett skafferi för människorna som bodde nära den, kom att betraktas som en resurs redan under Vasas tid. Och på den vägen är det.
Trevlig helg!
