Det är bara några dagar kvar till premiären för ”Bikupan” när jag träffar Amanda Leissner på Svenska Filminstitutet i Stockholm.
Utanför hänger himlen grå och Gärdet är lerigt efter att all snö smällt bort. Det är idag pressvisning av hennes film och jag hinner få en pratstund med henne innan hon ska åka tillbaka till Göteborg och den stundande filmfestivalen.
Amanda har arbetat med ”Bikupan” i flera år, men det är först i dag som publiken kan ta del av hennes film.
– Jag är både nervös och förväntansfull inför premiären. Det är många blandade känslor, säger hon.
28-åriga Amanda är uppvuxen i statsdelen Strömslund i Trollhättan men bor sedan några år tillbaka i Göteborg där hon studerar till gymnasielärare. Hon har tidigare gjort kortfilmer genom filmkollektivet Everyone We Know – men ”Bikupan” är hennes debut i ett längre format.
Det psykologiska dramat är inspelat i Göteborgsområdet sommaren 2015 – och filmen kommer senare att visas på SVT. Den handlar om Johanna vars bror Jeppe sitter inlåst på rättspsyk efter att ha begått ett fruktansvärt dåd. Gradvis tvingas Johanna möta sina känslor efter den tragedi som drabbat familjen. ”Bikupan” är en fiktiv film men är delvis baserad på Amandas egna erfarenheter.
Manuset till filmen började Amanda skriva under hösten 2012 när hon gick en manusutbildning på Broby Grafiska och filmen är producerad av Jonas Eskilsson som gick på samma utbildning.
Under 2014 spelade de in en pilot och med hjälp av stipendium och projektstöd, bland annat Trollhättans stads kulturstipendium, kunde de arbeta vidare. När SVT sedan ringde för att meddela att ”Bikupan” hade blivit utvald till satsningen Moving Sweden och därmed beviljats produktionsstöd stod det klart att filmen skulle bli av.
– Vi blev förstås otroligt glada när vi fick beskedet. Jag var pank och Jonas skulle ha bjudit mig på falafel, men när vi hade fått det där samtalet gick vi istället till Hagabion för att äta mat och fira, berättar Amanda.
Amanda menar att hon ville göra filmen då hon saknade de anhörigas perspektiv i berättelser.
– Det handlar om svåra och förbjudna känslor och att man kan älska en människa som gjort fruktansvärda saker.
Trots att det är en mörk film så finns det också ett ljus i berättelsen.
– ”Bikupan” är inte film om undergång, utan om att gå vidare, säger Amanda.
