Vi försöker lära barn från väldigt tidigt ålder att alla människor är lika mycket värda. Vad det egentligen betyder är något av en filosofisk fråga, men det verkar som att flera kommuner menar att vissa medborgare i vart fall inte är värda vad de lagligen har rätt till.
Rika kommuner omplacerar invånare
Häromveckan veckan gjorde komikern Messiah Hallberg ett inslag i satirprogrammet Svenska nyheter om så kallad social dumpning. Det har visat sig att flera kommuner aktivt uppmuntrar utsatta medborgare att flytta från kommunen. Närmare bestämt försöker rikare kommuner omplacera invånare som kostar pengar till kommuner med ett bostadsöverskott och stora sociala utmaningar. Nyanlända, missbrukare och våldsutsatta kvinnor får en tågbiljett, lägenhetsnyckel och en hyra eller två förbetalda för att kommunen ska slippa resurskrävande invånare.
Det finns olika åsikter om utformningen av vårt lands sociala skyddsnät och hur det fungerar. Problemen är många, men dessa löser sig knappast av att 106 kommuner, enligt en undersökning från Boverket, uppger sig ha tagit emot invånare som blivit uppmanade att flytta från sin tidigare hemort. Det är ärligt talat ett osmakligt att tänka på hur människor räknas in en kalkyl med skattekrona in och skattekrona ut, utan att det finns ett intresse av att integrera eller hjälpa in i samhället. Även om politiker är kritiska till systemet så ska det inte vara möjligt att välja bort det. Särskilt inte genom att förflytta fattiga människor som om de spred smitta.
Brist på bostäder leder till social dumpning
Det är möjligt att göra förändringar i de olika regelverk som styr sociala förmåner, men den huvudsakliga orsaken till att människor tvingas lämna sina hemkommuner är att det inte finns tillräckligt med bostäder för dem att bo i. Bostadsbristen i Sverige har stått högt på agendan under lång tid. Trots att frågan sägs vara prioriterad så byggs det för få nya bostäder. Under förra årets sjönk dessutom antalet planerade bostadsprojekt som en sten. Denna trend ser ut att fortsätta under 2024. Samtidigt motsätter sig fler politiker runt om i landet bostadsbyggande. I januari skrev moderata företrädare i Stockholm en debattartikel i Svenska dagbladet där menade att villaområden håller på att “byggas sönder” med lägenhetshus. Motståndet mot byggandet och social dumpning går hand i hand eftersom de visar på samma syn på det avvikande och krångliga. Att det inte byggs bostäder är själva grunden till att människor uppmuntras eller till och med tvingas att flytta till andra kommuner.
Social dumpning kan inte sägas vara annat än moraliskt oacceptabelt och ett olämpligt utnyttjande av hur det svenska sociala skyddsnätet i stort är knutet till kommunen man bor i. Att flytta en person frigör resurser i (ofta) rika kommuner och tar från kommuner som redan kämpar. Alla kommuner måste ta de ansvar som lagen ger dem. För det krävs att byggandet av nya bostäder underlättas samtidigt som alla kommuner jobbar mot samma mål, även ansvaret vilar lika på alla.
