Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/6

BILDALBUM: Alltid beredda på det värsta

Stora, starka och våldsamma, är nog vad många tänker om dem. Och visst finns det ett mått av attityd, vilket kan behövas när man ingriper i farliga och hotfulla situationer. Men att vara piketpolis handlar desto mer om utbildning, psyke och taktik. TTELA tog reda på hur en vardag på piketen i Västra Götaland kan se ut.

Snön är blöt och det är dimmigt. Vi befinner oss i skogen någonstans i närheten av Landvetter. Piketpoliser i full mundering hukar bakom träd. Det finns en beväpnad person i skogen som måste oskadliggöras. De tar sig längre in i skogen, men undviker huvudvägen. Snabb ordväxling sker via radio och det är svårt att hänga med i vad som sker. 

Ett skott avlossas, den beväpnade gärningsmannen är nu upptäckt. Han gömmer sig i en sänka intill vägen och avfyrar flera skott när han blir varse om att han är avslöjad. Men kampen blir inte långvarig, en av poliserna har smugit sig på honom bakifrån och riktar sitt vapen mot honom. Han måste ge upp.

– Ligg still annars skjuter jag!

Den blodigt allvarliga stämningen släpper och de brister ut i skratt. Det är tisdag förmiddag och vi har fått följa med piketpolisen i Västra Götaland på deras dagliga träning, som idag gick ut på att träna rörelsemönster.

 – När det är skarpt läge måste det sitta i ryggmärgen, förklarar övningsledaren. 

En efter en kommer de fram från sina positioner och samlas för en genomgång. 

– Jag hörde när en kvist bröts, det var så jag visste var du var, säger en av poliserna till mannen som spelade gärningsman. 

Huvudkontoret på Sankt Sigfridsgatan i Göteborg har visserligen något myndighetsaktigt över sig men skvallrar i övrigt inte om verksamheten där innanför. Det finns inga skyltar och inga polisbilar syns till på parkeringen. Det är så piketpolisen vill ha det. Man vill inte dra åt sig onödig uppmärksamhet. Det är också därför flera av personerna i den här artikeln inte vill figurera med sitt fullständiga namn eller synas på bild. 

Vi har slagit oss ner i husets kafeteria med Per som är utbildningsansvarig. Att vara piketpolis innebär att vara i fysisk toppform men också att man lägger mycket tid på utbildning. Alla har samma grundutbildning, men varje polis har också ett specialistområde i allt från sjukvård, höghöjdsarbete till vapen och självskydd.

– När vi inte är ute på jobb har vi oftast någon form träning. Vi lägger runt 20-30 procent av tiden på det. Men utbildning kan också innebära att poliserna utsätts för olika typer av scenarion som Per och hans kollegor iscensätter. Den senaste stora övningen gick ut på att det dök upp ett befarat sabotageangrepp mot ett raffinaderi i hamnen, där polishelikoptar och sjöpolis fick sättas in Situationen utvecklade sig senare till ett gisslandrama.

– Ja vi sitter här över en kopp kaffe och hittar på djävulskap åt dem. Vi försöker oftast att bygga upp hela händelser.

Från att de befinner sig här på stationen och får larmet till att de tar sig ut till platsen. Vi träffar Ken som är insatsledare för piketen på hans kontor. Han berättar att de vanligtvis kallas in när det finns en hotbild eller när det uppstår en situation som är för farlig för den vanliga polisen.

Under sommaren var de till exempel i Trollhättan flera gånger i samband med det uppmärksammade mordet på den 23-åriga kvinnan och stöttade den lokala polisen. Han har nu jobbat på piketen i 15 år, och trots att de ingriper i allt från kravaller till gisslandramer har han aldrig känns sig rädd.

– Jag förstår om det låter märkligt, som om man vore någon slags robot. Men man är så fokuserad på sin uppgift så man tänker inte i de banorna. Blir man rädd eller orolig tappar man fokus på det man ska göra och då gör man inget bra jobb.

Hittills i år har piketen fått rycka ut upp emot 400 gånger, med andra ord i princip dagligen. Men allt är inte akuta insatser, många jobb är förplanerade.

– Det kan handla om uppdrag vi får av myndigheter. Vi hjälper också till i vissa spaningsuppdrag där det finns en förhöjd hotbild, förklarar han.

För honom var det mycket tävlingsmänniskan i honom som gjorde att han sökte sig till yrket. För det är inte helt lätt att bli piketpolis. I botten har alla en vanlig polisutbildning, men den som söker sig vidare ska förutom att klara de hårda fysiska proverna också testas och analyseras av både psykologer och beteendevetare.

– Man kan säga att vi har beställt en viss typ av människa. De grundläggande egenskaperna man måste ha är stresstålighet och viljan att lära sig nytt.

Poliserna är tränade både mentalt och fysiskt för alla möjliga tänkbara situationer, men en stor missuppfattning är enligt Ken att det skulle handla om någon slags matchomän.

– Vi möter fördomar dagligen, även inom polisen. Folk tror att vi rullar in i en målad buss och härjar på avenyn. Det räcker att en polis inte är tillräckligt ödmjuk, så förstärks bilden.

Men någonstans kommer fördomarna ifrån, idag jobbar de därför mer aktivt med bilden som förmedlas gentemot allmänheten.

– Förr skulle det till exempel aldrig komma på fråga att en journalist skulle komma hit. Men vi har förstått att det inte funkar längre så som världen se ut idag, därför har vi valt att vara mer öppna.