Det var flera decennier sedan ett lika stort arbete utfördes på gamla Lödöse Varvs område.
Då handlade det om fartygsbygge, nu är det Vattenfalls så kallade Ormoskärmar från Nordre älv som måste få sig en översyn.
De ska i första hand blästras och målas, gamla svetsskarvar ska undersökas och lagas och skärmväggen av trä bytas ut, så att hela den enorma konstruktionen kan fylla sin funktion igen i många år framöver.
– Det här är ett arbete som görs mycket sällan, en gång per generation. Så det är en ynnest att få vara med om det, säger platschefen Hans Westerberg.
Vad är skärmarnas funktion då? Enkelt förklarat så säkerställer de sötvattentillgången till Alelyckans vattenintag – varifrån hela Göteborg får sin vattenförsörjning.
Skärmarna ligger nedfällda på Nordre Älvs botten vid högvattenföring. De reses upp framför allt vid lågvattenföring och hindrar att saltvatten tränger upp i Göta älvs huvudfåra och når ända upp till vattenverket i Alelyckan.
Skärmarna styrs från driftcentralen i Bispgården utanför Sundsvall, varifrån hela Göta älv regleras sedan 2003.
I sin helhet är skärmen en bjässe, cirka 140 meter lång och drygt sex meter hög. Halva skärmen är på plats i Lödöse i två delar. Varje del väger cirka 100 ton.
Skärmen byggdes på 1930-talet och togs i drift första gången 1934. Redan efter fem år fick den renoveras första gången, även den gången på Lödöse Varv. Sedan dess har den varit uppe ytterligare två gånger, 1950-talet och senast 1977.
– Jobbet måste planeras mycket noga, förberedelserna har pågått i flera år, berättar Magnus Carlsson som ansvarar för kraftverken i Göta älv.
Bland annat måste Vänern regleras till en lagom nivå så att det finns tillräckligt med vatten för att kunna köra lite extra flöde genom Göta älv. Detta för att kompensera bortfallet av den ena skärmhalvan – allt för att minimera risken för saltvatteninträngning under renoveringstiden.
– Vänerns nivå får heller inte bli för hög så att vi drabbas av så kallad tvångstappning, vilket försvårar arbetet, säger Magnus Carlson.
Halva skärmen ligger således kvar på sin ordinarie plats i Nordre älv, den delen kommer att renoveras nästa år.
– Hela det här projektet ska vara klart i slutet av 2016, säger Hans Westerberg.
Det omfattar även renovering av de två tornen, mellan vilka skärmen är monterad, i Nordre älv .
Ett sinnrikt system höjer och sänker den stora skärmen med hjälp av motvikter och vajrar inne i tornen.
Hans Westerberg och Magnus Carlson, båda ingenjörer, är mycket imponerade av 1930-talets dito.
– Då hade de inte datorer, bara det här och inte så mycket mera, säger Hans och visar upp en penna.
– Det är mäktigt och man blir ödmjuk inför hur de klarade det. De löste stora komplicerade problem med enkla metoder, imponerande gammal svensk ingenjörskonst, konstaterar Magnus Carlson.
Personalen har ett tämligen unikt uppdrag framför sig, men skitigt och högljutt.
Hans Hansson konstaterar att han aldrig tidigare haft så nära till jobbet. Han bor i Lödöse.
– Jag minns att jag och en gammal kompis åkte båt i passagen där skärmen ligger och undrade hur den ser ut i sin helhet. Nu, säkert 30 år senare, fick jag veta, kunde aldrig föreställa mig att den skulle se ut så här, säger Hans och skrattar.
För att minska saltvattenproblemen vid Göteborgs Vattenverk byggdes på 1930-talet en fällbar skärmanordning vid Nordre Älv, vid Ormo.
Vid högvattenföring ligger skärmarna på älvbotten, för att vid lågvattenföring resas så att en del av vattnet fördelas om från Nordre Älv till den södra älvfåran.
Vid resta skärmar kan småbåtar passera genom en särskild passage.
Ormoskärmen har varit i drift sedan 1934.
Drygt 20 personer jobbar med att renovera dem, till en kostnad av cirka 50 miljoner kronor.
