Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 49 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/4
ANNONS ▼

Bo banade vägen med datorspelet Fairlight

Från bandet på Volvo till förstaplatsen på Englandslistan inom loppet av sju månader. Det gick undan när göteborgaren Bo Jangeborg tog ”Fairlight” från idé till färdig produkt. – Fattade inte riktigt vad jag ställde till med, säger han 30 år efter att hans skapelse fick spelvärlden att häpna.

Många svenskar har satt avtryck i datorspelsvärlden. Men den förste att på bred front göra sig ett namn utanför landets gränser var en göteborgare, självlärd inom programmering och med en drivkraft utöver det vanliga.

Det var på Storliens Högfjällshotell som Bo Jangeborg kom i kontakt med en arkadmaskin för första gången och därmed fick en glimt av vad den nya tekniken var kapabel till.

– Det var ”Pong” och jag kände direkt att ”wow!”. Sen började det dyka upp spelmaskiner som ”Space Invaders” i stan och jag blev otroligt fascinerad av vad som gick att göra, berättar Bo när vi träffar honom hemma i Masthugget för att ta en promenad längs minnenas digitala allé.

På gymnasiet korsades Jangeborgs vägar med ABC 80, den svensktillverkade datorn som återfanns i många skolor, och han blev sugen på att ge sig i kast med programmering. Då handlade det om språket BASIC.

– Jag lyckades att få en space invader att gå över skärmen och släppa en bomb, sen var det över – minnet tog helt enkelt slut, minns Bo.

Det gick ett par år utan att Bo ägnade datorer någon större uppmärksamhet, men 1982 släpptes två maskiner som kom att ha stor betydelse för hemdatorns utveckling: Commodore 64 och Sinclair ZX Spectrum.

Intresset väcktes på nytt.

– Det lutade åt en 64:a för min del, men ett antal kompisar köpte Sinclair och en kille importerade dem dessutom direkt från England vilket var mycket billigare. Så jag skaffade en och började skriva BASIC-program, men ganska snabbt insåg jag att det språket var väldigt långsamt, säger han.

Nyckeln till att komma vidare var maskinkod, som kommunicerar direkt med datorns processor utan omvägar. Via en kompis kom Bo över en tabell med de tillgängliga kommandona, och på egen hand började han målmedvetet att utforska den nya världen.

– Det passade mig bra på något sätt, för mig var datorer nästan något magiskt. Bland annat gjorde jag ett litet program där man kunde styra en prick, sedan göra en linje och sedan lurade jag ut hur man med Pythagoras sats och så effektiv maskinkod som möjligt kunde skapa en cirkel. Till slut hade jag byggt en hel verktygslåda.

Tanken föddes om att fler kunde ha nytta av det som hade utvecklats till ett helt grafikprogram. 23-årige Bo begav sig 1985 till ZX Spectrums hemland England för att sälja in det. Och hos mjukvaruhuset The Edge blev det napp. Bo återvände till Sverige för att färdigställa sin skapelse, som gick under namnet ”The Artist”, och det var när han återvände till London för att leverera slutprodukten som historien om ”Fairlight” tog sin början.

– De höll på med isometrisk 3D, en sorts fuskvariant av 3D, och fick det inte att funka. Jag hade funderat på det där tidigare och satte mig över natten och gjorde en demo. De blev ganska imponerade och det ledde till att jag stannade i sju månader och gjorde ”Fairlight”.

Huvudpersonen i spelet är äventyraren Isvar som befinner sig på ett slott i syfte att rädda en fängslad trollkarl. Vakter, troll och diverse objekt som kan användas på olika sätt kantar spelarens väg genom den för tiden imponerande 3D-miljön. När ”Fairlight” väl nådde marknaden möttes det av idel hyllningar som prisade både grafiken – till viss del designad av engelsmannen Jack Wilkes – och det höga spelvärdet.

– Det fick jättebra recensioner och efter ett tag gick spelet upp på Englandslistans förstaplats. Det kändes lite overkligt, och jag fattade inte riktigt vad jag ställde till med. Några månader tidigare hade jag lämnat bandet på Volvo i Göteborg och plötsligt var jag i London och blev intervjuad av The Guardian. Fast jag blev aldrig någon kändis – vilket jag inte ville heller – mer än att mitt namn syntes i Spectrumkretsar, säger Bo.

Spelet fick flera utmärkelser, som när läsarna av det stora magasinet Crash röstade fram 1985 års bästa spel. ”Fairlight” tog hem klasserna för Bästa arkadäventyr, Bästa grafik, Bästa musik och tilldelades dessutom den prestigefyllda utmärkelsen ”State of the art award”. Spelet konverterades en rad andra format och allt borde ha varit frid och fröjd. Men även om arbetet med uppföljaren ”Fairlight II” snabbt kom igång tornade mörka moln upp sig på spelhimlen.

– Det blev en fnurra på tråden mellan mig och bolaget. De ville att jag skulle skriva på ytterligare kontrakt innan uppföljaren var klar, dessutom höll de inne pengar för det första spelet. ”Fairlight II” blev aldrig helt färdigt men de släppte det ändå fullt medvetna om att det innehöll buggar. Så småningom nådde vi en förlikning där jag fick en del pengar och de en slutversion, berättar Bo.

Att stanna i England efter alla turer var aldrig aktuellt, och Bo lämnade spelvärlden. Han fortsatte dock att programmera på hemmaplan, och kom under årens lopp att ägna sig åt att göra diverse affärsprogram. Bos avtryck i datorspelsvärlden gör sig fortfarande påminda.

– Det händer med jämna mellanrum. Oftast är det någon entusiast i England som hör av sig och jag har även hållit föredrag om den tiden.

Kommer du att någonsin att göra fler spel?

– Inget är planerat, men det vet man aldrig. För några år sedan var jag faktiskt på väg och kom hyfsat långt. Men just nu dansar jag mest flamenco, min särbo drog in mig i den världen.

Det är dags att runda av och när vi ska knalla tillbaka till bilen gör Bo Jangeborg ett närmast chockerande avslöjande:

– Det var många som klarade ”Fairlight”, den första gjorde det ett par veckor efter att spelet kommit ut. Men jag är faktiskt inte säker på att jag själv lyckades utan fusk ...

Datorn tillverkades av engelska Sinclair Research Ltd. och nådde marknaden 1982, samma år som en annan klassiker vid namn Commodore 64 började säljas.

ZX Spectrum fanns ursprungligen i två varianter, med 16 eller 48 kilobyte i RAM-minne. Senare kom en upphottad variant med hela 128 k.

Processorn hette Z80, och arbetade med en klockfrekvens på 3,5 MHz.

Det mest använda lagringsmediet var kassettband, men det gick även att köpa till en diskdrive.

ZX Spectrum blev en succé och hade stor betydelse för hemdatorns framväxt, inte minst i Storbritannien. Datorn såldes i fem miljoner enheter till och med 1992.

24 000 mjukvarutitlar uppges ha släppts för datorn.

Källor: worldofspectrum.org och Wikipedia

MEST LÄST