Cirkusartister trollade med tyngdlagen

Pröva inte detta hemma! Det hade varit en lämplig varningstext på Cirkus Maximums programblad inför föreställningen i Trollhättan i går. Men när proffs utför farliga konster blir det svindlande underhållning.

ANNONS
|

Är man fem år är en elefant en gigantisk varelse. Annie Karlsson från Västra Tunhem står i elefanttältet och blir förevigad av mamma Monica.

– Vilka stora öron de har! konstaterar hon glatt.

Det här är nämligen afrikanska elefanter. Och inne i det stora cirkustältet rider andra barn på ponnys och kameler under pausen. Kameler är faktiskt också rejält stora djur – de inger respekt och har ett särskilt lite buttert uttryck när de stirrar en i ögonen som gör att man inser att homo sapiens är ett ganska litet apdjur.

Så är det dags för andra akten av föreställningen på Torsbovallen. Cirkusdirektör Bengt Källquist uppenbarar sig med stilig direktörsmundering i manegen och introducerar Anton Franks exotiska djur med en sådan där betoning på orden man förknippar med cirkusföreställningar. Kamelerna lufsar in i manegen och efter dessa en rad långhåriga och -horniga ök som publiken får reda på är av sorterna watussi, highland cattle och indisk zebu. Som om inte denna blandning av djur vore nog kommer tre lamadjur in som ägnar sig åt att hoppa hinder över kamelernas ryggar – kamelerna ligger nu ned ska tilläggas.

ANNONS

Djur är ju ett givet inslag på cirkus. Men det som tar andan ur publiken är nog ändå de mänskliga akrobatiska numren. Till exempel paret Pablo och Vicky Garcias trapetstrick högt uppe i luften från en silverfärgad rymdraket. Pablo Garcia håller sin medakrobat på ett närmast nonchalant sätt i ankeln och slänger henne runt, runt medan han själv hänger uppochned.

Eller de fyra bröderna Messoudi som bildar mänskliga torn i så konstiga ställningar att någon vetenskapsman eller -kvinna snarast borde göra en studie av deras muskelfibrer. Fler fantastiska nummer uppenbarar sig inför den hänförda publiken – den tjeckiska syskontrion Vinicki kan nämnas, som jonglerar med fler käglor än vad som går att räkna och i de mest omöjliga kroppsställningar.

Den moderna cirkusen har enligt Nationalencyklopedin sina anor från 1700-talet, men den verkar klara tidens tand rätt väl – de många barnen i cirkustältet på Torsbovallen i går verkade i varje fall mer än nöjda med underhållningen.

ANNONS