Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

frode
Frode Gundorf Nielsen i nya konsthallen.

Det börjar med en symfoni

I morgon slås portarna upp till den nya Konsthallen i Trollhättan. Till tonerna av en ofärdig symfoni. – En av mina idéer är att synliggöra ljud, säger den danske ljudkonstnären Frode Gundorf Nielsen.

Fantasin sätts omedelbart i rörelse så fort man träder in i den nya Konsthallen där "Unfinished symphony" ges som första utställning.

Ett antal minst sagt speciella skulpturer samsas om utrymmet i de tillfälliga rum man har byggt med hjälp av de snillrika flyttbara väggarna. Dels är skapelserna visuellt sett iögonfallande, dels ger de ifrån sig tämligen originella ljud.

Och de säregna instrumenten – som exempelvis en vattenorgel, ett klockspel och en märklig konstruktion vid namn "Alien tap dance" – är synkroniserade med varandra för att tillsammans skapa en komposition. Ibland spelar något instrument solo, ibland spelar de tillsammans.

Bygger och programmerar

– Jag har hållit på med ljudinstallationer i närmare 20 år nu och när det gäller de här instrumenten gör jag allt från att bygga dem till att programmera dem. Jag kallar utställningen "Unfinished symphony" lite på skämt. Egentligen är det olika små komponerade bitar som ligger efter varandra och tillsammans blir cirka 20 minuter, säger Frode Gundorf Nielsen, som tidigare studerat vid konstakademierna i Århus och Prag.

"Unfinished symphony" är hans fjortonde utställning i Sverige, och 2006 ägde en av dessa rum på Konsthallen i just Trollhättan.

Frode berättar att instrumenten datorstyrs via det elektroniska gränssnittet Midi – en standard inom musikbranschen sedan 80-talet – och därför till och med kan spelas med en vanlig klaviatur om man så önskar.

Arbetet med att färdigställa den utställning som nu tar plats i Trollhättan har varit omfattande inför morgondagens vernissage – bara vattenorgeln tar en dag att rigga upp. Och för att nå fram till ett färdigt instrument från första början krävs mycket tankemöda och praktiskt kunnande.

Delikat balansgång

Ljuden skapas med hjälp av elektromekanik, lufttryck eller vatten och Frodes har med åren förfinat sina tekniker för att nå fram till det färdiga resultatet.
Och innebär arbetet en delikat balansgång.

– Jag måste hela tiden ta en massa praktiska hänsyn till det jag skapar och kan inte gå helt efter det estetiska, säger Frode.

En titt bakom kulisserna gör att förståelsen för tankemödans omfattning ökar. De datorstyrda konstruktionerna kräver ett stort antal kopplingar och inne i styrboxarna är arbetet utfört med omsorg.

Nuförtiden använder Frode sig av svarta kablar. Förvisso syns de mer i jämförelse med vita, men det är också poängen:

– De blir mer som ett grafiskt ting i rummet. Förresten, när ljudkonstnärer samlas talar man inte så mycket om själva konsten utan mer om vilka olika sorters kablar vi använder, haha.

I gränslandet

Frodes ljudinstallationer har utvecklats åt det mer tonala hållet, men själv kallar han inte sina verk för att riktigt vara vare sig musik eller skulpturer utan menar att de ligger någonstans i gränslandet.

– Jag har inte funderat så mycket på vad jag vill få fram för känslor hos betraktaren, men ljudkonst på det här viset verkar ganska fysiskt på folk och i förhållande till måleri tar man sig nog mer tid för det här. Jag kommer från början från bildkonsten, men kände att jag egentligen ville arbeta med något som jag inte kände till så mycket om. Det som driver mig är nyfikenheten och att få visa upp det jag skapar.

Peter Hagsér, verksamhetsansvarig på Konsthallen, är mycket nöjd över att det är just Frode Gundorf Nielsen som är först ut i de nya lokalerna.

– Helt underbart. Man blir bara lycklig över att rummet funkar så bra som vi hoppades, säger han.

frode
frode
frode
MEST LÄST