Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Bengtsforssonen Kenneth Holmström och Jenny Schaub i West of Eden överraskade med irländsk dans i andra akten av föreställningen.

    En förenande solskenssaga

    Berättelser om aggressiva mödrar, hål i både tänder och skor en regnig semesterdag och en skotsk busschaufför. Det var svårt att sitta still när göteborgska West of Eden flöt samman med Dalslandsorkestern och publiken i en keltisk historieafton på Kulturbruket i lördags.

    Det är alla bekant att Mellerud i vissa avseenden försakas till regionens periferi. Men under lördagskvällen på kulturbruket svetsades människor och musik samman i en ompa-ompaklump som placerade den lilla köpingen i händelsernas centrum.

    Dirigent Peter Söderlund inledde aftonen med att mjuka upp våra öronmuskler inför ett verkligt styrkeprov i irländsk anda.

    Dalslandsorkestern och violinisten Anna-Lotta Forsman fortsatte sedan med ett stycke ur den kritikerrosade dansföreställningen River Dance. Sedan bar det av i galopperande fart resten av kvällen.

    Den till större delen unga orkestern uppträdde rutinerat på egen hand likväl som suggestiv stråkmatta bakom sexmannabandet West of Eden. Särskilt utmärkande när de simulerade dropparna som föll på West of Edens Jenny och Martin Schaub under en blöt semester med hål i både tänder och skor.

    Varje musikstycke var en historia illustrerad av de olika musikinstrumenten.

    Och en påfallande höst utanför dörren glömdes snart bort i vårruset på insidan. Handklapp tycktes komma från varenda sittplats på den till hälften fyllda läktaren.

    – Nu ska vi spela låten My kind of town som egentligen heter My kind of köping flörtade bandledaren Martin Schaub.

    Han lyckades balansera mellansnack och fullt ös utan avbrott på ett smakfullt sätt förutom vid ett tillfälle. Musiken stoppade plötsligt när Martin kom av sig i början av en låt. För en ovan artist hade det kunnat bli en förnedrande situation, men med enorm självdistans och humor lyckades han vinna tillbaka publikens förtroende igen, som aldrig egentligen försvann.

    Det är sådana spontana uttryck som förgyller och som aldrig någonsin kan upplevas genom musikanläggningen hemma.