Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Agnes Ovall Andrén gav aldrig upp. "Hon var ung, gillade fester, kompisar, att umgås och hon lät inte sjukdomen ta det ifrån henne", säger mamma Ann-Charlotte.

Agnes är död – ville bara leva

Agnes fick sitt cancerbesked på sin 20-årsdag – den 13 januari tog den svåra sjukdomen hennes liv. Hon skulle ha fyllt 24 år inom några dagar.

Agnes Ovall-Andrén i Vänersborg fick cancerbesked på sin 20-årsdag. Det visade sig ganska tidigt att den spridit sig, men då dessa tumörer var så små ville man verkligen försöka göra allt för att bota.

– På något sätt känner jag ändå hopp, att jag kan bli bättre. Jag tycker om att leva och uppskattar det som finns runt mig och att jag faktiskt lever just nu, berättade Agnes i en intervju om att få cancer som ung med 1177 vårdguiden som publicerades den 21 maj 2018.

Det började med att Agnes upptäckte en knöl i magen under höger revben. Hon lät det bero, tänkte inte så mycket på det. Några månader senare fick hon ont i ryggen, prover togs och Agnes fick en remiss till urologen där man tog ett vävnadsprov. Efter fyra veckor av oro och ångestfylld väntan fick hon diagnosen Wilms tumör som är en form av njurcancer som framförallt drabbar barn.

Var mest rädd för alla behandlingar i början

I början var hon mest rädd för alla behandlingar – tänkte inte då på att hon kunde dö. En lång period inleddes fylld av hopp och förtvivlan, framgångar och bakslag med tuffa behandlingar och operationer.

Agnes tappade sitt hår i samband med cellgiftsbehandlingar – två gånger – speciellt motigt i en känslig ålder men fortfarande med ett positivt sikte framåt. Hon fick tag på bra peruker som hon tyckte om men när hon väl bestämde sig för att sluta med dem så kom de aldrig på igen. Hon gillade verkligen när hennes eget hår så smått började växa ut igen.

– Jag har kunnat göra flätor och det är jättekul, berättade Agnes.

"Hon var ung, gillade fester, kompisar, att umgås och hon lät inte sjukdomen ta det ifrån henne", säger mamma Ann-Charlotte

Hon har upplevt bemötande och kvalitet på vården som mycket varierande - hon prisade dock den onkologiska dagvårdsavdelningen på Sahlgrenska sjukhuset.

Agnes kände att hennes vänner har ställt upp och faktiskt vågat möta henne och prata om cancer och exempelvis fråga hur hon mådde. Hon tyckte att kändes bra om man kunde skämta tillsammans men sade att det bästa är att fråga den sjuka hur hon vill bli behandlad.

Hon har haft ett gott stöd av sin familj och hos den ideella organisationen Ung Cancer där hon via olika internetforum kunnat dela tankar med andra ungdomar i liknande situation.

Operation direkt efter resan till Australien

Ovissheten präglade alla hennes planer och beslut. 2017 var hon i Australien som hon tyckte var fantastiskt. Direkt efter hemkomsten opererade hon bort en av tumörerna i lungan.

Agnes fick bli mogen lite för tidigt, som hon sade i intervjun: "Det känns som jag har tappat lite av min unga naivitet och att jag inte längre har alla möjligheter i världen, att livet inte är sådär underbart att leva som jag tidigare kunde känna.

Hon blev inskriven i den palliativa vården i november 2018 och försökte leva livet till max den tid hon hade kvar som hon berättade i sin blogg som många har följt och kommenterat i.

I ett av hennes sista blogginlägg berättar hon om att hon ville veta hur lång tid hon hade kvar att leva – det handlade om en vecka till en månad. Hon ville fokusera på sina nära och kära – hon skrev: "Det är slutet som kommer nu och jag vill prioritera min tid".

Fick lära känna henne som människa

Ur allra sista blogginlägget skrivet av mamma Ann-Charlotte: "Vår älskade Agnes tog sina sista andetag på söndag morgon den 13 januari. Efter en tuff vecka kände hon sig på lördagen förhållandevis pigg..." "Ulf och August kom och vi fanns där hela natten tätt intill ända till morgonen. Den sista veckan gjorde vi så bra det någonsin gick och mitt i allt elände blev det den intensivaste och mest närvarande vecka jag upplevt. Jag är så stolt över att just hon var min dotter. Jag är så glad över att ha fått lära känna just henne som människa. Nu återstår minnena och den enorma saknaden."

– Hon beklagade sig aldrig en endaste gång och hon sa att det handlade inte om att kämpa utan om att acceptera. Hon fotade, skrev och dokumenterade mycket. Språket och skrivandet var hennes redan tidigt, säger Ann-Charlotte.

Vännerna har betytt allt

Mamma Ann-Charlotte vill också ge en eloge och en guldstjärna till hennes arbetsplats – McDonalds, som gav henne ett stort förtroende då hon bland annat fick åka på arbetsledarutbildning.

I bloggen skriver Ann-Charlotte också till alla som följt Agnes i hennes blogg och andra medier, till alla kompisar och arbetskamrater, till de allra närmaste och bästa av vänner som har betytt allt och till sambo Daniel som funnits där 100 procent den sista tiden.

Närmast anhöriga är sambo Daniel, mamma Ann-Charlotte och pappa Ulf samt lillebror August.

Källa: 1177 vårdguiden, aggeoa, blogg.se