Eldsjälar som handarbetar

TTELA gör ett besök hemma hos Nancy Smith som bor lantligt. Jakthundarna i rastgården utanför skäller för glatta livet då de vill hälsa. Inne i det ombonade köket, där det bjuds på hembakt, möter vi också Kristina Näsmark med sin lilla kompis – hunden som heter just Kompis.

Nancy Smith har handarbetat hela livet och gett gåvor till nära och kära. Hon berättar livligt och engagerat.

– Nu är det ingen som vill ha längre – men det är roligt att göra nytta, säger Nancy. Nancy är en av tjugofem–trettio personer som handarbetat allt möjligt och omöjligt i runt åtta år nu – saker som sedan skänks till ­exempelvis till romer i Rumänien, till Vitryssland och till länder i Afrika som exempelvis Gambia.

– Vi sitter och jobbar i Missionskyrkan i Trollhättan och nyligen har vi startat en grupp i Ryttaren i Uddevalla då vi har många deltagare från Uddevalla-Lysekilsområdet och de är mycket produktiva.

Kristina, som nyligen kommit åter till Sverige efter att ha bott i Spanien, har uppvuxna barn men vill hålla igång.

Det hela startade för ett antal år sedan i vävstugan i Trollhättan då Nancy träffade Aina Emanuelsson, aktiv i Missionsförsamlingen i Trollhättan, och de vävde tyg till babyskjortor till barnmorskor i Afrika. Tidningen Hemmets Journal hade ett upprop att hjälpa till att sticka plagg till nyfödda barn i Gambia och den insamlingen ­resulterade i 15 000 plagg till Gambia.

Härefter har det ena följt det ­andra med hjälp till Panzisjuk­huset i Kongo som hjälper våldtagna kvinnor och flickor och ­exempelvis insamlingen ”Save a girl” (rädda en flicka från barnprostitution). Det stora problemet är att få in hjälpen där den behövs och där har sygruppen jobbat med olika sam­arbetspartners.

– Nu fick vi kontakt med Slättmissionens hjälpande hand utanför Skara med Ingrid Stridh som ansvarig, berättar Nancy. Slättmissionen har kört hjälpande frakt med bilar sedan 1992 – som då gick till Ryssland.

– Det har varit människor från Rumänien här och jobbat i verksamheten och sedan körs det en bil cirka en gång i veckan med förnödenheter och insamlade pengar dit det behövs som mest, berättar Nancy och Kristina. Via Slättmissionen har romer kunnat bygga skola och dagis med mera med hjälp av skänkt material.

Kristina berättar gärna om Nancys arbete, som att hon då och då packar bilen helt proppfull med skänkta och handarbetade saker och kör till Skara för leverans. – Och till våra handarbetsträffar ordnar hon alltid fika som man får betala en frivillig peng för som vi sedan skänker vidare, berättar Kristina.

Vid TTELA:s besök var flera utrymmen i huset fullpackade med kassar med innehåll som Nancy skulle köra iväg till Slättmissionen med och sedan gick en bil den 17 december till Baia de Arama i Rumänien med kläder och leksaker. För en tid sedan läste Nancy hur stor glädjen kunde vara över ett par trosor och dambindor och tanken om att tillverka bindor uppstod. Det är inget nytt i Sverige. Förr stickades och virkades de med hö, halm eller mossa emellan, men kanske var det lite ”hysch-hysch” runt den här typen av frågor.

– Tänk att inte kunna gå till jobbet eller skolan under mensperioden. Visst, vi skulle kunna skicka paket med bindor men det är bättre att kunna tvätta och använda igen. Det ska vara mjukt ljusvekegarn som är dyrt att köpa, men jag fick nu köpa tio kilo till ett förmånligt pris, berättar Nancy.

De virkar och stickar nu bindor för fulla muggar som knyts fast med ett snöre runt midjan. – Vi har kommit på att vi ska fylla dem med klippta frottéhanddukar och flanellskjortor, säger Kristina. För de glada och positiva eld­själarna Nancy och Kristina tar idéerna aldrig slut – de brinner för att hjälpa sina medmänniskor.

TEXT

Susanne Engdahl-Jensen

susanne.engdahl-jensen@ttela.se