Samlat. Man blir stående hänförd i John Grabills hem, här finns många vackra ting och samlingar.
Samlat. Man blir stående hänförd i John Grabills hem, här finns många vackra ting och samlingar.

En amerikan i Sverige

Med en stadig fot i familjehistorien och en blick riktad framåt är John Grabill redo att öppna upp dörren till sitt innehållsrika liv. Han lämnade USA för kärleken till en svensk kvinna, men föll minst lika handlöst för landet Sverige och så även för Trollhättan.

ANNONS
|

När jagkliver över tröskeln och in till John Grabills hem i centrala Trollhättan blir jag ombedd att stanna upp för att se sig omkring för att upptäcka en mängd hemmasnickrade möbler i Jugendstil. Att John Grabill har ett stort intresse för möblemang, hantverk och vackra ting går inte att ta miste på.

– Vi har många hantverkare i släkten. Jag har haft design som en hobby väldigt länge och det har varit som en röd tråd genom mitt liv, förklarar han med amerikansk accent.

Han gjorde sitt första besök i Sverige 1965 och flyttade hit två år senare. Första stoppet blev i Alingsås där den dåvarande fästmön kom ifrån.

ANNONS

– Jag flyttade mest för kärleken men också till stor del på grund av Vietnamkriget.

Att han sedan hamnade i Trollhättan var ett medvetet val. Familjens sommarstuga låg i Saltkällan och på 60-talet åkte de alltid genom Trollhättan för att ta sig ut dit.

– Redan när man passerade Trollhättan fick man en känsla av västkusten. Det var så fint. På andra sidan älven var det så vackert och slussarna var och är något i särklass, säger han.

Under sin tid i Sverige har han också hunnit med att bo i Herrljunga och Kungshamn. Men valet att bo i Trollhättan står han fast vid på grund av närheten till en av sina söner som arbetar i Göteborg och en bonusdotter i Karlstad.

1980 återvände han och hans dåvarande fru till USA. Där var det svårt att få arbete som lärare, vilket var det han var utbildad till. Så han startade en karriär som frilansfotograf, vilket är något som man kanske hade kunnat gissa sig till med tanke på Johns eminenta samling av gamla kameror på en hedrande plats i bokhyllan.

Men familjen stannade inte länge, nio år senare lämnade de USA för gott.

– Jag började se så många samhällsförändringar i landet som jag inte tyckte om. Jag insåg snabbt att förändringarna skulle innebära en kraftig försämring för vanliga människor.

ANNONS

Återigen fick han ta farväl av sina föräldrar och sin bror i hemlandet.

– Min bror är tio år äldre än jag. Han har fotografiskt minne och jag har dyslexi. När jag började skolan efter honom och fick samma lärare trodde de att jag skulle vara lika begåvad som han, men jag fick kämpa, skrattar han och fortsätter:

– Jerry är en riktig “superamerikanare” och vi har inte mycket gemensamt, framför allt inte när det kommer till politiska åsikter. Men trots det är han min ledstjärna, jag ser så mycket upp till honom.

När det kommer till just politik så har John varit aktiv inom liberalerna i Trollhättan. Han berättar att han är socialliberal och har valt att vara det just för att det presenterar två sidor - socialism och ekonomi och balanserar upp de två sidorna.

– Jag är uppväxt i en öppen familj som hade för vana att ha många samtal och diskussioner runt middagsbordet. Det är något som har format mig. Jag säger vad jag tycker och jag har bland annat varit med och demonstrerat mot Vietnamkriget och för att rädda almarna.

Förutom samhällslärare och frilansfotograf har John studerat pastorsutbildningen i Sverige och arbetat som produktionschef för Internationella Bibelsällskapet och som pastor för Svenska Missionsförbundet.

ANNONS

– Min familj är schweizare i grunden och tillhörde från början frikyrkorörelsen Minority. Många i min släkt är också Amisher.

– Minoniter ägnar stora delar av sitt liv åt fridstankar och fredsarbete. De deltar heller inte i politik, militär och får inte erhålla några högre positioner i samhället, berättar han.

Det finns många spännande historier om Johns släkt, han berättar och visar saker från 1300-talet. Och intervjutiden rinner iväg, precis som hans egen tid gör i veckorna. För trots att han är pensionär har han ständigt ett späckat schema.

– Jag jobbar i internationella kommittén i Missionskyrkan, är med i Amnesty international, är ledare inom Svenska kyrkan, håller i studiecirklar och hjälper till på caféet i Klockargården.

Ja, listan kan göras lång. När jag går kastar jag en sista blick runt om i lägenheten, det är så fullt av saker och vackra ting att jag inser att jag bara sett en bråkdel. Precis som denna text bara är en bråkdel av John Grabills innehållsrika liv och familjehistoria.

Fakta: John Grabill

Född: 1943.

Familj: Barn och barnbarn.

Intressen: Politik, studiecirklar, slöjd och hantverk.

Musik: Musikaler och John Rutter.

Motto: Vår bästa tid är nu. John tror att meningen med livet är att lära sig att älska.

ANNONS