Hemma i den lilla enrumslägenheten i Uddevalla hos Jonathan Johansson och Isabella Andersson är det fullt hus med de två hundarna som är mor och dotter, dvärghamstern och den lilla kattfamiljen. Kanske på grund av begränsat utrymme är djuren vänner som respekterar varandra.
– Honan Selma fick vi av en tjej som gav bort henne och hon var jätteskygg. Första halvåret ville hon inte ens gå nära oss men nu ligger hon vid fotändan när vi sover, berättar Jonathan.
Efter diverse omflyttningar med Isabellas hankatt som inte trivdes så flyttade hanen Rufus, då tio veckor in till Selma.
– Och det blev bra, kille och tjej, de blev kära i varandra, säger Jonathan.
Och den 15 november i år fick de en unge – då föddes lilla Bonnie. Kattfamiljen hade sin mysiga plats i en byrålåda.
– Vi vet inte könet på kattungen ännu, vi kallar henne allt möjligt - jag säger ofta "bäbis". Nu har vi köpt en ullig och mjuk hundbädd som de ligger i.
Vid det laget brukar kanske pappans medverkan vara avklarad men inte för Rufus inte – redan från allra första början av Bonnies liv har han ställt upp helhjärtat för sin lilla unge.
– När Rufus var liten var han väldigt gosig och ville gärna ligga i knät och kattungen är precis likadan.
Bonnie som nu är lite drygt fem veckor är väl omhändertagen av båda sina föräldrar. Pappa Rufus månar om henne, slickar och kramar om både henne och honan Selma.
Rufus ser också till att det inte händer någon olycka med sin lilla unge.
– Bonnie klättrar gärna på en presentlåda och då är pappan där och flyttar bort henne om det blir för "farligt".
Att kattmammor brukar flytta sina små i nackskinnet är väl känt men här tror Jonathan att även Rufus har flyttat bäbisen på det viset några gånger.
