Marianne har 100 skäl att fira

Nu vill Marianne Bolling gärna höra att hon är duktig, för det behöver hon då krafterna sinar.

ANNONS
|

Marianne Bolling bor sedan 27 år i sin mysiga lägenhet med högt i tak och fin utsikt mot Drottningtorget. När TTELA hälsar på hos henne har hon kommit hem från två veckors sjukhusvistelse men hämtar sig sakta.

– Jag har ont överallt, är så trött och vill ingenting.

Trots att synen är mycket dålig har hon kunnat gå ut med sin rollator – gärna till biblioteket – en väg som hon känner väl, men också till mataffären.

– Jag frågar snälla människor om priser och då blir det lite samtal.

Marianne har hjälp i hemmet av ”flickorna” i hemvården.

– Men nu behöver jag höra att jag är duktig. Jag säger till dem: ”Säg att jag är duktig, jag vill ha beröm, säger Marianne.

ANNONS

Marianne föddes på nyårsafton 1914 i Skövde, där hon sen gick åttaårig flickskola. Fart och fläkt har det varit genom livet och hon har många minnen att se tillbaka på. 1931 tog hon körkort efter att ha tagit lektioner av en taxichaufför och 1937 deltog hon i ett vinterrally med egen kartläsare för Falköping motorklubb med en gammal DKW. Hon berättar att hon kom på fjärde plats – före sin make som kom på sjunde.

Marianne har varit affärskvinna sedan hon kom till Trollhättan 1939 – hon har drivit Lagerboden och arbetade tjugo år på Finette.

Genom åren har hon varit engagerad i flera föreningar som Aktiva seniorer, Clios vänner, Röda Korset och Veteranerna, där hon är hedersledamot. Veteranerna har sin verksamhet i en lokal i samma kvarter.

– Jag sitter på en stol här hemma och går över till en annan hos Veteranerna, säger Marianne med ännu ett av alla sina leenden.

Som utbildad talpedagog har hon även haft många lektioner på Medborgarskolan.

– Jag fick medalj på Röda Korset och där var jag med och startade docklotteriet.

Docklotteriet var ett mycket populärt inslag i stadens julhandel under många år.

Kvinnorna jobbade flitigt med att klä upp dockor som fyllde ett skyltfönster och sedan såldes mängder av lotter.

ANNONS

– Männen hjälpte också till med att göra tillbehör till dockorna som exempelvis skidor – alla pysslade.

Hur gör man för att bli hundra år?

– Jag vet inte – jag har jobbat både natt och dag. Med min dåliga syn vet jag inte hur jag ser ut. En kvinna kom fram och sade att jag inte har rynkor – och undrade hur jag gjorde. Jag använder tvål och vatten morgon och kväll och Nivea. När jag träffade henne senare sade hon: ”Vet du vad – jag köpte Nivea”.

För ett år sedan ringde telefonen och det var Alice Östlund i Trollhättan som då skulle fylla 107 år.

– Hon bjöd mig på födelsedagskaffe på Strömkarlsgården. När dagen kom hade det snöat så jag vågade inte gå utan fick ta färdtjänst – för jag skulle dit.

De båda satt sedan intill varandra och hade trevligt, båda ser riktigt dåligt och båda har en härlig humor.

– Alice ville ha en ”spillbricka” för när man inte ser så spiller man och då sade jag att jag också ville ha en ”spillbricka.” Humorn har jag ärvt av min mamma – med henne var det alltid roligt.

De både kvinnorna har sedan dess talats vid i telefonen lite då och då.

ANNONS

Något som också hände för ett år sedan, som var mind-re trevligt, var att Marianne ramlade och blev liggande nere i källaren och ljuset släcktes.

Hon hade skadat armbågen och kunde inte resa på sig.

– Jag drog mig sakta, sakta, framåt i mörkret mot hissen och när jag äntligen nådde den kunde jag slå med min toffel mot dörren.

Hon fick slutligen hjälp men det var naturligtvis dramatiskt.

Nu är det tänkt att det ska bli hundraårsfirande om krafterna finns hos jubilaren på dagen.

– Jag ska fira med barn och barnbarn på Odd Fellowgården.

Firande i övrigt blir det inte för det tillåter inte hälsan just nu.

– Jag hoppas kunna ha firande senare på Veteranerna.

Fyller: 100 år den 31 december.

Bor: I centrala Trollhättan.

Familj: Barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

ANNONS