Sandra Evertsson föddes på Sri Lanka för 33 år sedan och kom till Sverige som adoptivbarn till paret Evertsson när hon endast var fyra månader. Hon har växt upp i Vänersborg och Trollhättan med sina föräldrar Bengt och Elisabeth och sina två syskon.
Vid den tiden trodde inte paret att de kunde få biologiska barn så Bengt och hans far, som reste med som stöd, åkte till Sri Lanka för att ta emot den lilla flickan som fick namnet Sandra.
– Mamma är väldigt flygrädd och dessutom är det landet inte anpassat för att köra rullstol i.
Sandra fick sedan en bror, också han från Sri Lanka och sedan blev mamma Elisabeth gravid och de fick även ett biologiskt barn.
Sandra Evertsson, som kallas Sandy, bor i dag med sin sambo och sina två pojkar som är fyra och nio år gamla i Mölndal.
– Min uppväxt har väl varit annorlunda än andras då min mamma har ryggmärgsbråck och jag har fått ta ett större ansvar. Men det har bara varit bra och något som jag nu för över till mina egna barn.
I fyraårsåldern började Sandra fundera över sin hudfärg och sitt ursprung. Hon fick böcker om Sri Lanka.
– Mina föräldrar visade ofta diabilder, både hemma för mig och i skolan för mina klasskompisar så att andra skulle få en större inblick och förståelse för varifrån jag kom.
Sakta men säkert har det vuxit fram en önskan om att få träffa sin biologiska mamma. Och för elva år sedan åkte Sandra till Sri Lanka tillsammans med en kompis, som dessutom är född och uppvuxen på Sri Lanka, för att försöka finna henne.
– Det var sådana kråkfötter i dokumenten så det gick inte att läsa.
De lyckades inte den gången. Så 2013 sökte hon till tv-programmet Spårlöst, men hon hörde inget mer och tänkte inte mer på det.
– I september 2016 ringde de och sa att jag kommit med i programmet – jag blev helt chockad. Då blev det bråttom att söka visum för i november åkte vi med programledaren Jenny Alversjö och fyra personer i produktionsteamet – alla mycket professionella.
Med i Sri Lanka hade de också en tolk som var väl bekant med landet och programmet.
Kändes det inte konstigt att bli filmad hela tiden?
– Nej, man blev van vid hur man skulle stå och sitta samt hantera mikrofonen.
Det kändes hoppfullt redan på planet dit, då hon funderade över om hon faktiskt skulle hitta sin biologiska mamma. I tv-programmet kunde man sedan följa detektivarbetet med samtal med herr Kingsley som skötte den privata adoptionen, vidare till registreringskontoret för att hitta Sandras födelsecertifikat samt att hitta en adress där hennes mamma bott.
När man sedan följde utvecklingen i programmet där Sandra och stöttande programledare Jenny fann den sökta adressen visade det sig att där bodde hennes morbror – då var det svårt att hålla tillbaka tårarna som tv-tittare.
Morbrodern blev mycket glad och berättade att här bodde Sandra första tiden tillsammans med sin mamma. Han berättade hur svårt det hade varit för hennes mamma som blivit lämnad ensam med sitt barn – hon kunde helt enkelt inte klara av det själv. Morbrodern visade sedan vägen till Sandras biologiska mamma Siriyawathi Perera, som bor i staden Panadura.
Vid allra första mötet stod hon vid sitt lilla stånd med fruktförsäljning och det blev ett mycket kärt möte.
Du såg så glad ut – var det inte svårt att hålla tillbaka tårarna?
– Jag bröt ihop fullständigt, som tur var syntes inte detta på film. Jag har i övrigt en väldigt stark integritet och försökte att inte visa känslor så här på tv. De var så vänliga och godhjärtade.
Sandra hade kanske tänkt sig att möta en kuvad och tillbakadragen kvinna, men så var inte fallet alls. Hon bodde tillsammans med en muslimsk man vilket inte är helt vanligt i Sri Lanka eftersom buddhister och muslimer inte ofta lever tillsammans i ett förhållande.
– Min mamma verkar helt obekymrad över detta då hon aldrig någonsin kan tänka sig att konvertera. Så de lever sida vid sida med var sin religion.
Mamman, som är född 1960, bor i ett litet hus och är helt självförsörjande som fruktförsäljare.
Sandra kände direkt moderns personlighet med energi och driv – precis som hon själv. Modern upprepade namnet Lakmali, Lakmali – Sandras ursprungsnamn är Lakmali Samanthika Perera.
– Jag vet inte vad som hände, det tog väl 30 sekunder så hade hon dukat upp ett bord med te, kakor och frukter.
Hon fick även träffa sin syster Sandamali Perera och hennes fyra barn som dessutom kan engelska. Systern berättar i programmet om att när det ibland har varit svåra tider så har hon tänkt att hon har en syster i Sverige som har det bra – och att det har varit en tröst för henne.
I dag har Sandra kontakt med sin mamma och familjen via Asiens motsvarighet till skype som heter IMO.
– Det är väldigt bra för då ser man kroppsspråket och vi skickar sms då jag får översättning från singalesiska. Mamma har berättat att hon har väntat på att jag skulle ta kontakt.
En ny resa är redan inplanerad i november då Sandra återvänder till Sri Lanka tillsammans med en kompis, som kan språket, och hans pappa.
– Jag känner en sådan trygghet där i landet med folket och kulturen.
Fotnot: Spårlöst då Sandra var med sändes på Sjuan den 5 februari och finns att se på TV4 play en tid.
