Från första dagen Filip och Sonja Roberg, 80 och 90 år, möttes har deras liv präglats av humor och många skratt. Men det har också varit tungt och svårt ibland. Sjukdomar och ett barn som dog hör till sorgerna.
Att inte orka, att fortsätta var för sig i stället, var aldrig aktuellt.
– Nej, säger Filip fundersamt och fortsätter efter en stund:
– Så tänkte vi nog aldrig. Det har alltid varit naturligt för oss att vara tillsammans. Men jag vet att Sonja dragit det tyngsta lasset hemma. Jag arbetade mycket och kom ofta hem sent. Sonja sa aldrig ett ont ord. Men jag har ändå dåligt samvete för det.
Sonja slätar över:
– Jag jobbade inte hemifrån lika mycket när barnen var små. Man gjorde det som behövdes. Det var inget jag ifrågasatte eller ens tänkte på.
Men det var för 52 år sedan det började. Sonja arbetade som lärarvikarie på Vänerskolan i Vänersborg. Där var Filip anställd som hörselingenjör. Han fick tidigt upp ögonen för Sonja.
För henne tog lite längre tid.
– Vi hade blivit presenterade för varandra, men jag lade inte Filip på minnet direkt. Inte förrän under förberedelserna av en julfest.
Sonja berättar vidare om festförberedelserna. Hon hade ansvar för scendekoren och bakgrunden skulle föreställa himlen. För det behövdes tyg. In i lokalen kom Filip med famnen full av tyg. Han räcker över tyget till Sonja med orden "här får du sju meter himmel".
Det var kanske då som Filip gav Sonja sitt hjärta och deras liv tillsammans började. De sågs allt oftare på raster och luncher. Att Filip menade allvar förstod förmodligen alla kollegor på skolan långt före Sonja.
Båda skrattar vid minnet av det där vykortet Filip skickade från Holland när han var på studieresa.
– Han skickde det till skolans lärarrum och även om mitt namn stod på det hade alla läst det innan jag fick veta att det ens fanns. Fast det stod inte något avslöjande eller så, det var bara en liten hälsning.
När Filip kom hem bjöd han äntligen ut Sonja, på konditori Princess i Vänersborg. Sedan gick det undan. De for på bilresa runt Vättern för att ta reda på om det var lika trevligt att umgås dygnet runt som bara en stund då och då.
Det var det. Nyårsafton 1966 förlovade de sig. Följande sommar blev det bröllop i Jerns kyrka med bröllopsmiddag på Svanefjordens restaurang utanför Köpmannebro.
– Du hade redan lägenhet så där flyttade jag in. Vi ville bilda familj ganska fort och så pratade vi om att flytta till hus på landet tidigt, minns Filip.
Mitt i lyckan drabbades de av katastrofen. Sonja insjuknade i cancer och samtidigt visade det sig att hon var gravid. Barnet kunde inte räddas och när Sonja lyckligtvis blivit frisk föreslog läkaren att de skulle överväga adoption.
Filip och Sonja tvekade inte.
– Det hade vi inte tid med. Jag närmade mig 40 och vi visste att många barn i Tyskland behövde föräldrar. Amerikanarna var ju där efter kriget och det föddes många utomäktenskapliga barn, säger Sonja.
Först hämtade de hem ettåriga Kajsa och sedan fick de Britt som var sex år. Nu har de tolv barnbarn, varav två tvillingpar!
– 1980 hittade vi äntligen "hem" på landet ute på Vänersnäs. Huset fick vi till bra pris och dessutom följde en katt med på köpet, berättar Sonja.
I huset blev de kvar fram tills för två år sedan. Då mäktade de inte med trädgård och underhåll längre.
– Jag skötte även om Sonja som fått en stroke och sedan fick jag artros. Så nu bor vi här på Lunddala i Vargön. Det är allt bra det också, säger Filip.
Deras råd för ett långt äktenskap är humor, humor och humor.
– Å, vad vi kan skratta.Vi har samma slags humor. Sedan ska man aldrig, aldrig somna osams. För är det något vi kan så är det att ryka ihop. Vi har båda kort stubin. Men det gör inget. Det ska vara högt i tak, säger Sonja.
Filip tycker också att det är viktigt att ha samma syn på livet.
– Vi har rest mycket och tycker om att se och uppleva samma saker. Vi har även samma värderingar om religion och annat. Vi arbetade tillsammans i Röda korset som besökare på fängelset. Allt detta har gett oss väldigt mycket, säger han.
Och precis som alla andra dagar slår deras hjärtan för varandra på Alla hjärtans dag.
