Från bambu till glasfiber

Tapio Mertanen föddes 1937 i Matra i Finland. Han är alltså ingen finlandssvensk utan ”purfinne” som han själv uttrycker saken. Han blev tidigt intresserad av idrott, och tävlade för Finland som landslagsjunior. Men hans tränare rådde honom att åka tilll Sverige och lära sig svenska så skulle han ordna ett jobb åt honom i Finland. Men Tapio har ännu inte åkt tillbaka!

ANNONS
|

– Jag fick arbete på en bensinmack, och blev så småningom föreståndare. Det var inte så lätt att klara språkkraven på den tiden, finlandssvenskarna hade det förstås lättare och kunde bli svenska medborgare ganska fort.

– Men 1962 ändrades reglerna så att utlänningar som hade fast boende i Sverige fick delta. Året efter blev jag den yngste svensken någonsin att ta ett SM-guld, jag var två månader gammal som svensk när jag vann min första guldmedalj, berättar Tapio Mertanen med ett skratt.

– Höjden var 4,35, inte mycket om man jämför med dagens stavhoppare, men man får komma ihåg att vi hoppade med en stel stålstav som inte gav någon extrahjälp som dagens glasfiberstavar gör. Mina första år hoppade vi med bambustavar.

ANNONS

Brons 1972

Tapio Mertanen tog sedan ytterligare tre SM-guld, och hade svenska rekordet i flera omgångar. 1966 tog han sitt sista guld på 4,50, men så sent som 1972 deltog han i SM, och knep en bronsplats.

– Frågan är om inte det var min största bragdtävling, berättar Tapio. Det var urusla förhållanden med spöregn och blåst, Hasse Lagerqvist vann sitt enda SM-guld och jag lyckades trassla mig över 4,80 och fick ett fint brons.

– Det var fin sammanhållning i landslagstruppen på den tiden. Jag hade tänkt sluta hoppa mot slutet av 60-talet, men sporten hade lite problem med nyrekryteringen, så en dag ringde det på dörren och utanför stod en liten delegation med Hans Lagerqvist och Kjell Isaksson i spetsen. ”Har du öl”, var första frågan, och när vi satt i soffan började övertalningen, och jag lovade att hoppa några år till.

– Mot slutet av karriären fick jag frågan om jag ville åka till Spanien och övervaka ett bygge en friidrottsanläggning som ett hotell ville bygga i Estepona, söder om Malaga. Föga anade jag då att vi skulle bli kvar i Spanien i 40 år! Jag var med och byggde upp en väldigt fin anläggning i Fuengirola. Där tränade omkring 1400 idrottare, varav 100 var världselit.

ANNONS

– Sedan blev jag representant för klädmärket Karhu, och vi flyttade till Madrid. Jag hade 14 säljare som jag besökte en vecka i taget, så vi lärde verkligen känna detta fina land utan och innan.

– Inför OS i Barcelona hamnade det på min lott att ordna boende och biljetter till företaget Nokias VIP-gäster. Det var ett trixande men jag lyckades med den uppgiften.

Sergey rev ut sig

– Den mästerlige stavhopparen Sergey Bubka hade jag lärt känna, och jag ordnade så att han fick hyra ett hus granne med mig. Han gillade inte att bo på hotell. Vi organiserade ett segerparty åt honom i vår trädgård där vi bullade upp en festmåltid runt poolen. Att han skulle vinna ett OS-guld var liksom självklart, han var ju väldigt överlägsen på den tiden. Men han rev ut sig ur tävlingen, och under vårt party så kollade han och hans tränare på videofilmer från tävlingen gång på gång för att se vad som hade gått snett. Sen grälade de en stund, och kollade på videon igen. Besöket runt poolen kom av sig!

– Jag var med och arrangera en stavtävling som hette Gyllene Staven, som vi fick problem med. Pengarna blev frysta, men då fick vi hjälp av självaste Juan Antonio Samaranch, som drog i några trådar, så att allting löste sig.

ANNONS

Anja bra på spanska

– Som huvudsponsor på OS blev vi uppmanade att ta på oss skidkläderna och åka ut på en skidanläggning. Där väntade det spanska kungaparet på oss och organisationskommittén, och vi hade en lång pratstund med dem. Anja pratade ensam med drottningen, som blev väldigt imponerad av hennes färdigheter i spanska. ”Är du verkligen inte född i Spanien”, frågade hon häpet.

– Anja drabbades tyvärr tidigt av Parkinsons sjukdom, vilket så småningom gjorde att vi flyttade tillbaka till Sverige. Nu bor Anja på Björkens äldreboende i Vänersborg och jag har en lägenhet i Frändefors, så jag kan hälsa på Anja nästan varje dag. Jag försöker att hålla igång med golf, spelar på Färgelanda golfbana.

– Ja, det finns massor mer att berätta, men det får bli en annan gång, avslutar Tapio Mertanen.

FAKTA Tapios SM-meriter

Guld 1962

Guld 1963

Guld 1964

Guld 1966

Brons 1972

ANNONS