Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

En stor del av sitt yrkesverksamma liv har Jan Urwitz ägnat åt pappornas sak i vårdnadstvister. Enligt honom missgynnas papporna kraftigt av undermåliga utredningar präglade av slentrian. I förlängningen drabbas barnen.

Han slåss för papporna

När domaren inte kunde få honom att bete sig tillräckligt beskedligt i rättssalen slutade det med en anmälan till Advokatsamfundet. Men för Jan Urwitz är inte det viktigaste att följa etiketten. Särskilt inte när det handlar om hans hjärtefrågor. – Lite av meningen med mitt liv har varit vårdnadstvisterna, säger han.

Det var många i jurist-Sverige som höjde på ögonbrynen när tingsrätten för en tid sedan beslutade om att sparka advokat Jan Urwitz från ett vårdnadstvistmål. Det hör inte till vanligheterna att en advokat kopplas bort från sina uppdrag på grund av sitt uppförande i rätten.

Men Jan Urwitz är kanske inte någon vanlig advokat. Hans engagemang för de svaga i samhället i allmänhet och för barnen i synnerhet verkar tvärtom vara ovanligt stort. Ett engagemang som även visar sig rätten.

– Om jag har fått möjlighet att jobba med det här vill jag åtminstone åstadkomma en debatt om pappornas situation. Och det kan man inte göra om man inte avviker lite, säger Jan Urwitz.

Anmälan ett problem

Anmälan till Advokatsamfundet är naturligtvis ett problem för honom men han kostar ändå på sig att vara självironisk:

– När jag drabbades av utmattningssyndrom tyckte folk att jag blev trevligare. Jag bara satt och höll tyst.

– Men nu har jag väl fått ett friskhetsintyg i och med att jag blivit anmäld.

God inblick

Just behandlingen av papporna i vårdnadstvister har blivit en hjärtefråga för honom. Redan under juristutbildningen väcktes intresset för barnens situation när han praktiserade på barnavårdsnämnden. När han senare i livet fick en utvecklingsstörd dotter ökades han medvetenhet om barnens sårbarhet ännu mer. Och som advokat har han fått god inblick i vilka problem frånvarande fäder kan leda till.

– Jag har träffat många ungdomar som hamnat på glid och ofta, ofta finns pappan inte med i bilden. När ungarna blir äldre är papporna borta – på grund av vårt system.

Statistiken ger honom rätt. I de fall som föräldrarna efter en separation inte accepterar gemensam vårdnad om barnen är det nästan alltid mamman som blir ensam vårdnadshavare. Siffror från Statistiska centralbyrån visar att mamman får vårdnaden i 15 fall av 16.

– Pappan har egentligen ingen chans. Moderspresumtionen gäller i svensk rättspraxis.

Moderspresumtion innebär att mamman anses vara bäst lämpad som vårdnadshavare om inga uppenbara skäl talar emot det.

Men även om sådana skäl skulle finnas är det långt ifrån alltid de kommer upp i ljuset. Jan Urwitz är oerhört kritisk till hur vårdnadstvister avgörs i dag. Han anser att utredningarna som ligger till grund för domstolarnas bedömningar är undermåliga och slentrianmässiga. Fel personer hörs som experter.

– Det är en ekonomisk fråga. Socialsekreterare är billigare än barnpsykologer.

Lagen sätter stopp

Han tycker också att domstolen skulle lägga större vikt vid att kontrollera mammans och pappans bakgrund. Delvis sätter dock lagen stopp. Till exempel har domstolen inte rätt att ta del av medicinska journaler. Därför kan det hända att missbruk och psykisk sjukdom döljs för rätten.

Jan Urwitz förespråkar ett system där barnet sätts i fokus genom att företrädas av ett särskilt ombud, som inte representerar någon av föräldrarna. Han tror att det skulle ge en större objektivitet vid vårdnadstvister och leda till en jämnare könsfördelning av föräldrar med ensam vårdnad. Just nu tycker han sig se en motsatt trend.

– Det har blivit svårare. Fler män vill spela en större roll men man har inte släppt in dem.