Susannas många ­ansikten

Susanna Risberg sitter avslappnat med ena foten på motsatt knä. Elgitarren vilar mot kroppen, hon nickar till eleverna som koncentrerat tittar på sina notställ. De är i full gång med att öva. – Jag vill inspirera dem på samma sätt som jag inspirerats. Att öva och lyssna på jazzmusik. Jag vill att de ska vilja fortsätta med just jazz.

ANNONS
|

Jazzkursen arrangeras för fjärde året i rad. Under veckan deltar 20 elever, de flesta är gymnasieelever men några är både yngre och äldre. Eleverna har satts ihop i fyra grupper som ska inleda musikfesten imorgon.

Jazz handlar mycket om improvisation och under kursen är samspelet viktigt. Eleverna spelar tillsammans med människor de ­aldrig träffat innan och ska på några dagar lära sig att lyssna på varandra och kunna improvisera solon.

– Jag hoppas att de ska tycka att det är kul att spela ihop att det ska kännas bra att spela i just den här gruppen.

Isak Ingvarsson på altsaxofon spelar ­nästan bara jazz.

ANNONS

– Hemma övar man oftast ensam. Det är verkligen kul att ha en vecka att spela med ett riktigt band, säger han.

Mellan låtarna ger Susanna eleverna lite tips och råd för vad de kan tänka på när de kör igenom låten igen. Agnes Hessman som spelar trombon är nybörjare inom jazzen.

– Man lär sig väldigt mycket och lärarna är duktiga, säger hon.

Det blir tvära kast för Susanna i helgen, i morgon spelar hon med sin trio på Vänersborg musikfest. Och på lördag hörs hon på Stay Out West med Henrik de la Cour. Hon beskriver hans musik som syntig eller gothig pop.

– Det är hemskt stor skillnad. Jag spelar två toner på en konsert med Henrik.

Som kvinnlig gitarrist är Susanna Risberg ganska ensam på Sveriges jazzscen. Hon tror att det beror på att det saknas kvinnliga förebilder. Hon tar Emily Remler som exempel.

– Hon var en fantastisk gitarrist som har gjort väldigt mycket, ändå är det inte så många som känner till henne.

Hon inspirerades av Jimi Hendrix, precis som Susanna gjort. Hennes storebror fick henne att lyssna på metal som liten, men pappa tyckte att de lyssnade på så dålig metal. Han introducerade dem för bandet Pantera.

ANNONS

– Då började jag och min bror intressera oss för gitarrister.

Och snart gick Susanna runt med sin ­första gitarr i samma typ av kläder som Jimi Hendrix. Då var hon tio, att hon sen skulle få Jimi Hendrix Award hade hon ingen aning om.

ANNONS