Det har snart gått fyra år sedan Gov’t Mule släppte nytt material så ”Revolution come ... Revolution go” är efterlängtad bland fansen.
Och även om den som följt bandets 23-åriga karriär inte lär ha några problem att känna sig hemma med de nya låtarna tar kvartetten ut svängarna ganska rejält den här gången.
– Skivan är lite bredare än de föregående, med inslag av lite countrygrejer och mer soul än tidigare. Samma dag om vi började spela in vann Trump valet och det tog en jävla riktning på skivan. Det var så deprimerande, men alla tog den energin och fokuserade på musiken, säger den sedan 1991 Los Angeles-baserade Jörgen Carlsson.
Största delen av ”Revolution come ... Revolution go” är inspelad i Austin där man huserat tidigare, och i sedvanlig ordning är musiken sprungen ur så organiska förutsättningar som möjligt.
– Vi spelar in allt live, oftast i två, tre tagningar. Det används aldrig click-track – en av bonuslåtarna heter just ”Click-track” och Warren sjunger ”Bonham didn’t need it, neither did Charlie Watts”, haha.Sen läggs sång och kanske nån gitarr, ibland händer det att vi klipper ihop de bästa tagningarna, säger Jörgen.
Skivan är producerad av nämnde Warren Haynes och Mule-trotjänaren Gordie Johnson. Dessutom skred en viss hattprydd herre med ikonstatus in i handlingen och tog sig an två av låtarna.
Det handlade om ingen mindre än Don Was – med namn som The Rolling Stones, Van Morrison och Bob Dylan på meritlistan – och dennes närvaro blev speciell.
– Han säger inte så mycket, men har en positiv och konstruktiv inverkan och får alla att spela sitt allra bästa. Otroligt inspirerande att jobba med honom och det tycker jag hörs på låtarna också, säger Jörgen.
Gov’t Mule och flitigt turnerande går hand i hand. I mitten av maj gjorde bandet sin tvåtusende show, Jörgen uppskattar att han varit med på runt 800 av dessa.
– Hur man än vrider och vänder på det kommer jag aldrig spela mer med någon trummis än vad jag gjort med Matt Abts.
Platsen var Central Park i New York, och det blev en speciell kväll.
Mule gästas regelbundet av idel prominent musikerfolk, den här gången satt en man som mest är känd som skådespelare in – Bruce Willis.
– Innan gick jag fram och sa: ”Butch, how does it feel to kill a man?” och han svarade med en annan replik ur ”Pulp Fiction”. Magiskt. Han är svincool och en bra munspelare. och han sa ”ring när du är i L.A.”, så vi kanske sätter ihop nåt framöver. Det roliga var att vi körde hans låt ”Peptalk” på Gransäter med Mikael Teger Band 1990, så det var ju lite speciellt att spela med honom nu.
Med en ny skiva i bagaget växlas Gov’t Mules verksamhet upp ytterligare och det kommande året kommer att bli mycket intensivt. Under våren handlade det om spelningar i USA, nu har just man avverkat en Europaturné. I sommar och höst väntar en rad datum i USA och så återvänder kvartetten till Europa senare i höst.
Då kommer man bland annat att för första gången göra sin speciella Halloweenshow utanför USA, i och med besöket i Amsterdam 31 oktober.
– Resorna är jobbiga, men själva spelandet är jätteroligt. Det skulle vara jävligt kul om vi kunde komma till Sverige någon gång, men det är inget snack om det just nu. Enda gången det skett var på Sweden Rock och det var innan jag kom med.
I ansedda gitarrmagasinet Guitar Worlds julinummer – som kommer ut i Sverige om nån vecka – pryds omslaget av Jörgen och Warren Haynes.
– Jag åkte med på en fotografering med Warren och tänkte att det skulle bli någon bild på insidan. Då fick jag höra att det var för omslaget så då gällde det att hålla in magen, haha. Har egentligen aldrig varit imponerad av såna grejer med det här kändes faktiskt helt sjukt. Warren är för övrigt en jävligt duktig musiker och samtidigt en väldigt bra kompis. Folk har en oerhörd respekt för honom.
Det var länge sedan Jörgen flyttade från Trollhättan, men tankarna på staden dyker upp med jämna mellanrum. Kronogården, fritidsgården och den klassiska replokalen Blå huset var några centrala punkter i den musikaliska tillvaron då det begav sig på 80-talet fram till 90- talets början.
– Det är en reality check som kommer ibland och det är nog bra. Gov’t Mule var på turné med John Scofield för ett par år sedan och jag gick och kollade på musikalen ”Jersey boys” med honom i Las Vegas. Ganska sjukt, 1988 stod vi och repade hans låtar i Blå huset ...
* * *
När TTELA pratar med Warren Haynes befinner sig han och de andra i Antwerpen där det är snart är dags för soundcheck.
Han tar sig ändå tid innan det är dags att skrida till verket med förberedelserna inför kvällen.
– Det är vårt första studioalbum sedan vi firade 20-årsjubileum som band och det gör dels ett återbesök till vår början, influenserna och rötterna från den första skivan. Dels tar musiken också en ny riktning, den är väldigt varierad, säger Haynes och fortsätter:
– Utgången av valet påverkade oss känslomässigt där i Austin, men vi lyckades ta den energin och kanalisera den in i musiken. Vi stängde in oss helt i två veckor och bara fokuserade på låtarna och jag väldigt nöjd med hur allt blev.
Jörgen Carlsson har varit med i bandet sedan 2008 och hans insatser hyllas av Haynes:
– Jörgen är väldigt väl representerad och skiner genom hela skivan. Han har en väldigt aggressiv stil, vilket är precis vad det här bandet behöver, och är en väldigt viktig del av Gov’t Mule.
Gov’t Mule har gjort sig känt som ett liveband i den högre skolan, där formen ofta går åt jazzhållet med långa improvisationer och setlistor i ständig förändring.
– Det är viktigt för oss för att hålla allt fräscht, jag skulle aldrig tycka om att spela samma låtar kväll efter kväll. I Amerika varierar vi setlistorna ännu mer, där kan det gå fyra kvällar utan att vi spelar en låt två gånger. Många fans som följer oss och ser flera shower och vi gillar att experimentera och improvisera.
Sedan starten har bandet alltid öppnat upp för gäster och under åren har en i det närmaste osannolik strid ström prominenta musiker suttit in.
Plötsligt kan John Paul Jones stå på scenen, Derek Trucks eller Robben Ford.
– Det har alltid varit en viktig del av helheten. Vi har många vänner och även om musikscenen på sätt och vis är stor är det också en liten värld. Musiker tenderar att dras till varandra.
Se "Gov't Mule - Making Of Revolution Come... Revolution Go":
Nya låten "Dreams & Songs" live i studion:
Fakta: Gov’t Mule
... bildades 1994, året efter släpptes det självbetitlade debutalbumet.
... består av Warren Haynes (sång och gitarr), Matt Abts (trummor), Jörgen Carlsson (bas) och Danny Louis (keyboards, gitarr, trumpet). Jörgen blev medlem i bandet 2008.
... släppte nyligen sin tionde studioskiva, ”Revolution come ... Revolution go”. Merparten av materialet är skrivet av Warren Haynes. Jörgen har fem co-writes på de nya låtarna, deluxe-cd:n medräknad. En av gästerna på skivan är Jimmy Vaughan.
... är ett av de ledande banden på den så kallade jambandscenen, med en stor fanbas.
... har gjort över 2 000 spelningar sedan starten.
Jörgen om ...
... den nya signaturbasen med Bruce Lee som motivlack:
– Han är en gammal idol och jag började jobba med Xotic, som är ett japanskt märke baserat i Kalifornien. Jag skojade lite om att ha Bruce Lee på basen de skulle göra åt mig, och de fattade precis hur jag menade. Jag har haft med den basen på Europaturnén nu.
... atmosfären på Mule-spelningarna:
– Den är kanske så som du tror att festivalerna var på 60-talet, lite flower power. Alla är trevliga, det är inget bråk, folk är där för att lyssna på musiken.
... Little Days, projektet han har tillsammans med sin fru Mini och som de framträdde med i Trollhättan i vintras:
– Vi håller på och spelar in nya låtar, och nyligen var Vinny Appice i min studio och la trummor på en låt. Även Steve Ferrone från Tom Pettys band – som vi också spelar ihop med i Buzz Wizards – har varit med. Det kommer bli en skiva, när vi nu hinner få färdigt den.
... att spela i träskor:
– Det är väldigt bekvämt, man får en bra hållning och inte lika ont i ryggen som annars. De jag har nu köpte jag i Seattle och valde bland 300 par från hela världen. När jag kom till hotellet såg jag att de var ”Made in Sweden”.
... Chris Cornells död:
– För jävligt att det blev som det blev, kan inte tro det. Jag har spelat med honom två gånger. Senast var för ett och ett halvt år sedan och det var ett av de roligaste gig jag gjort. Världens bästa rocksångare.
