Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

tzeitel.jpg
Christopher Anderson Bång, Sara Fridholm och Anna Cochrane i trion Tzeitel fångade publiken på Insiktens utescen med sin intensiva kletzmermusik.

Samspelt trio spelar musik som känns i kroppen

Smäktande vackert, dovt olycksbådande och rytmiskt medryckande. Trion Tzeitel blandade traditionell kletzmer med nyskrivet material under konserten på Insikten.

Tidigare på dagen har bandet kört 50 mil från Torsåker utanför Gävle – men det märks inte av under söndagens eftermiddagskonsert på Insikten i Trollhättan. Christopher Andersson Bång, Sara Fridholm och Anna Cochrane spelar med stor känsla och inlevelse och musiken känns större än den lilla utescen de står på.

De drar igång med en lekande lätt melodi på dragspel som kompas av kontrabas och fiol. Efterhand tar fiolen mer plats, fötter börjar snart gunga i takt och det är ingen tvekan om att Tzeitel enkelt skulle kunna få igång ett dansgolv. Volym och tempo stegras och rycker tag i åhörarna: det är musik som känns i kroppen.

– Som en blandning mellan kletzmer och gammeldans, beskriver Sara Fridholm på dragspel första stycket.

Kletzmermusik är judisk folkmusik från Östeuropa, och det är främst den musik som trion framför. Men de har ett brett musikaliskt spektrum och även en del egenhändigt skriva låtar. Violinisten Anna Cochranes stycke är en suggestiv, nästan olycksbådande melodi där mörka dragspelsslingor varvas med fiolens lätta, ljusa.

Musiken för tankarna till en annan tid och en annan plats än en solig svensk eftermiddag. Den bygger upp en stämning så effektivt att man lätt kan föreställa sig den som ledmotivet i en film; i så fall ett spännande drama eller en mystisk detektivhistoria.

Under konserten blandas snabba, rytmiska låtar med långsamma och mer melodiska. Ett stycke för tankarna till dans på en loge, ett annat har nästan orientaliska toner. Publiken är uppmärksam mot scenen, lyssnar intensivt och säkert känner mer än en för att hoppa upp och börja dansa. Förutom instrumental musik framför bandet en känslosam visa, som Sara Fridholm sjunger med stor inlevelse.

Trion har spelat ihop i drygt två år och det märks att de är samspelta. Medlemmarna träffades när de studerade tillsammans på musikhögskolan i Göteborg, och den gemensamma drivkraften är intresset för folkmusik. I september kommer första skivan – håll utkik efter den.

MEST LÄST