Charlotte Wikhall växte upp i Trollhättan och Vänersborg, och bor sedan ett antal år utanför Sollebrunn tillsammans med maken Jan-Olov och tre barn.
TTELA har skrivit om hennes författarskap vid flera tillfällen sedan debuten med ”Nattskuggan i hans ansikte” 2011.
Sedan dess har utgivningstakten varit hög, och nu är det dags för den sjunde fristående boken – ”Kolonilott 47”.
Boken beskrivs som ”en roman om vardaglig tristess, dubbelliv och en död syster”.
Charlotte berättar att boken utspelar sig i Brålanda och Borås, och även ett fiktivt koloniområde förekommer.
– Det är ett relationsdrama med en skvätt blod, säger hon.
Ingredienser som är vanligt förekommande i hennes böcker.
– Men till skillnad från deckare skriver jag mot brottet i stället för utifrån att något hänt. Jag har annars svårt för genrer, det är bara ett sätt för att placera något i ett fack, säger Charlotte.
Tidigare har hon jobbat inom en rad olika områden – ”från doula till att gräva gravar och allt däremellan” – men för tio år sedan förändrades tillvaron vilket mynnade ut i en längre sjukskrivning.
Skrivandet blev en terapi på vägen tillbaka, och med tiden blommade det ut och drömmen om att bli författare förvandlades till verklighet.
Nu stortrivs Charlotte med det skrivande livet, och även om hon själv hela tiden utvecklas är det vissa saker som består:
– Jag skriver fortfarande för hand. Det funkar inte för mig annars – det skulle inte bli nåt om jag skulle behöva leta efter ”a” hela tiden, säger hon.
– Jan-Olov skriver in texterna i dator, utför sättning och gör bokomslag och det fungerar väldigt bra på det sättet, vi har hittat vår rytm. Men jag har en skrivarlya i Alingsås.
På söndag är det releasefest för boken i just Alingås.
– Det blir nästan mer nervöst med åren, för jag har en kärntrupp med trogna läsare som väntar på nya böcker. Men är de nöjda är jag nöjd!
