"Återta den skriftliga varningen och be kvinnan om ursäkt". Den uppmaningen riktades i veckan till Trollhättans kommun i en artikel på DN Debatt, vilket TTELA uppmärksammade på nyhetsplats.
Författarna Reinhold Fahlbeck, professor emeritus i arbetsrätt, Christer Sturmark, ordförande i förbundet Humanisterna och förre folkpartiledaren Bengt Westerberg, framför stark kritik mot hur kommunen skött hanteringen av incidenten på integrationsenheten, då en man som sökte praktikplats vägrade ta den kvinnliga arbetsledaren i hand, med hänvisning till sin religion.
I strid
En händelse som – innan en anmälan hann upprättas – resulterade i att mannens fack begärde ett skadestånd på 30 000 kronor av kommunen. Och att arbetsledaren fick en skriftlig varning för att ha brutit mot Trollhättans stads mångfaldsplan, diskrimineringslagen och delegationsordningen.
Ett handlande från Trollhättans stads sida som enligt artikelförfattarna strider mot Europakonventionen och innebär att kommunen gjort sig skyldig till lagbrott. Därför vill trion att Trollhättefallet prövas.
Trollhättans stad väljer nu, flera dagar efter att debattartikeln publicerats, att bemöta kritiken.
– För oss handlar det här om två olika frågor, som i debatten kopplats ihop på ett för enkelt sätt. Och genom antaganden, säger stadsdirektör Annika Wennerblom.
Står fast
När det gäller den skriftliga varningen till arbetsledaren står kommunen fast vid sitt agerande. Wennerblom hänvisar till rådande delegationsordning, där det redovisas vem som får lov att fatta beslut om vad.
– Arbetsledaren har överträtt sina befogenheter genom att villkora praktikplatsen. Hon skulle ha överlämnat frågan till sin närmaste chef för beslut, då hade man också fått till stånd en diskussion om diskrimineringsgrunder.
Men om hon nu agerade utifrån tron att hon hade beslutsmandat?
– Det hade hon inte. Det finns det dokument på. Som anställd har man skyldighet att känna till sina befogenheter. Vi kan inte be om ursäkt för att arbetsledaren har överträtt dem.
Självrannsakan
Däremot kan det, enligt Annika Wennerblom, finnas skäl till en viss självrannsakan när det kommer till förlikningen med mannens fackliga organisation.
– I efterhand kan det diskuteras om vi gjorde rätt eller fel bedömning. Men då stödde vi oss på en tidigare tingsrättsdom (där en manlig praktikant som vägrade ta en kvinnlig chef i hand blev avstängd från arbetsförmedlingen och fick 60 000 kronor i skadestånd, reds. anm.) och efter kontakt med Diskrimineringsombudsmannen upplevde vi att situationen inte var till vår fördel. Vi fick rådet att gå med på förlikning.
Möjligen skulle vi inte ha gjort det ... Men sådana här frågor är inte enkla.
Att bemöta debattörerna genom en egen debattartikel i DN är inte aktuellt.
– Vi var inne på det först. Men vi väljer att avstå. Av den anledningen att vi inte vill riskera att frågeställningarna förenklas ytterligare, säger stadsdirektören.
Flera ledarskribenter har uppmärksammat kritiken mot Trollhättans stad. Här är två exempel:
"Vad Trollhättans kommun gör när de betalar ut skadestånd till en man som vägrat skaka hand (samt ger kvinnan i sammanhanget en varning för att inte ha anställt mannen) är att spotta på det jämställda samhälle vi gemensamt kämpat för att bygga upp. De accepterar att kvinnor ses som andra klassens varelser och inte som professionella personer vars kön i yrkessammanhang är oväsentligt. Jag känner mig nästan aldrig kränkt. Men den okunnighet och feghet som kännetecknar den här typen av agerande gör ont ända in i själen"
Malin Lernfelt, GP
"Alltså, man kan leva hela livet iklädd burka, bikini eller naken. Man kan välja att vistas i samma rum som personer av motsatt kön, precis som man kan välja att hälsa genom att kindpussas, tungkyssas, kramas eller ta i hand – så länge den man möter är med på det. Allt detta kan man göra, så länge man på något vis kan stå för sin försörjning. Men om rätten att leva hela sitt liv utan en tråd på kroppen får som konsekvens att andra blir skyldiga att försörja en person, som om hon klädde på sig skulle kunna försörja sig själv, ja då har den enes frihet inkräktat på andras. Rätten att leva som man själv vill gäller bara så länge den inte motsvaras av en skyldighet för andra".
DN:s huvudledare
