Undersköterska släpar ris i skogen

En undersköterska från Somalia släpar ris i Vaxholms skogar. En röjsåg i händerna på en florist från Iran. Och så en skogsingenjör från Syrien som lär sig mer om svenskt skogsbruk. För vissa är matchningen perfekt – för andra är de subventionerade så kallade naturnära jobben bättre än ingenting alls.

ANNONS
|

Ett tiotal personer tar en paus utanför Skogsstyrelsens lokaler i Vaxholm, norr om Stockholm. Halva gänget ägnar dagen åt en utbildning i röjsågning, resten släpar ris på Svenska fastighetsverkets marker en bit bort.

Ismahan Ali tillhör den senare gruppen. Hon kom till Sverige från Somalia för fyra år sedan. Den mesta av tiden har hon tillbringat hemma med de fem barnen, eller på kurser i svenska. Det här är hennes första heltidsjobb.

- Jag var skeptisk först och tänkte att det väl bara är män som jobbar i skogen. Men det känns bra nu ändå, jag får lön och lär mig också mer svenska, säger hon.

ANNONS

"Inte rädd längre"

I våras föreslog Arbetsförmedlingen att Ismahan Ali kunde bli en av deltagarna i regeringens satsning på så kallade naturnära jobb. Hon får runt 17000 kronor i månaden för att utföra uppgifter som annars inte skulle bli av – till exempel städa längs med Vaxholms strandkanter.

- Förut var jag rädd för skogen, men det är jag inte längre, säger hon och ler.

Satsningen riktar sig till nyanlända och långtidsarbetslösa. Tanken är att deltagarna efter ett år ska ha tillräckliga kvalifikationer för att kunna anställas av företag i den gröna näringen.

Men Ismahan Ali har helt andra planer. Hon jobbade som undersköterska i Somalia, och det vill hon fortsätta med. Hon har redan viss erfarenhet som vikarie inom hemtjänsten – och numera också körkort.

- Jag tänker att jag ska försöka komma in på en utbildning och studera. Kanske i augusti nästa år, säger Ismahan Ali.

ANNONS

"Vill ha fast"

När lunchen är avklarad hoppar rissläpargänget in i två bussar och det är dags att fortsätta med skogsstädningen. Kvistar läggs på prydliga högar och grenar som sticker upp ur marken klipps av.

Rashad Kanaan, en före detta verksamhetsledare inom säkerhetsbranschen, stannar kvar i Skogsstyrelsens lokaler. Röjsågsutbildningen i Vaxholms skogar ligger långt ifrån arbetet i hamnen i Latakia i nordvästra Syrien.

- Jag söker riktiga jobb hela tiden, men det är svårt. Jag har ingen kontakt med svenska personer. Så Arbetsförmedlingen skickade mig hit, säger han.

Rashad Kanaan önskar att anställningen på Skogsstyrelsen vore en fast tjänst.

- Just nu bor jag på ett tillfälligt boende med en massa andra personer. Hade det här varit ett riktigt jobb hade jag kanske kunnat få en egen lägenhet. Det här är bara för en kort tid.

Det är Arbetsförmedlingen som ansvarar för matchningen av deltagare. Skogsingenjören Jawdat Keblawy verkar vara den enda i gruppen som hamnat helt rätt.

ANNONS

- Jag har jobbat i skogen i Syrien i 15 år. Nu hoppas jag att det här kan ta mig vidare, säger han.

"Bättre än att gå hemma"

Staffan Johansson som ansvarar för Arbetsförmedlingens programsektion säger att de personer som tar del av insatsen ska vara motiverade att jobba i skogen. Myndigheten försöker se till att varje insats är relevant för varje person.

- Men sedan finns personer som sökt inom sin primära profession men inte lyckats, och då är tanken att det här i alla fall ger någon form av arbetslivserfarenhet. Det är bättre än att gå hemma, säger Johansson.

- Ofta kan språket vara en barriär, och därför eftersträvar vi också blandade grupper.

ANNONS

Floristen Shaghayegh Silakhori från Iran har praktiserat på en blomsterbutik i Åkersberga norr om Stockholm. Men de kunde inte anställa eftersom de redan hade tillräckligt med personal. Hon behöver en utbildning – men det är alldeles för dyrt, säger Silakhori.

- Jag vet inte riktigt vad jag ska göra efter det här. Det är svårt att hitta jobb, säger hon.

TT
ANNONS