USA:s centralbank är först ut och väntas höja styrräntan på luciakvällen. Sedan följer inom loppet av något dygn räntebesked från Norges centralbank, brittiska Bank of England och Europeiska centralbanken (ECB).
För Stefan Ingves är det dags den 20 december. Någon ränteändring väntas inte av Riksbanken förrän hösten 2018. Men osäkerheten kring bankens stödköpsprogram, som löper ut till årsskiftet, är stor.
"En hyfsad chans"
Frågorna som håller bedömare på helspänn är flera. Kommer programmet förlängas? Om inte, när kan Riksbanken börja sälja av sitt innehav av statspapper?
- Det finns en hyfsad chans, säger SEB-ekonomen Olle Holmgren om möjligheten att Riksbanken förlänger sitt snart treåriga stödköpsprogram med nya nettoköp in i nästa år.
Vid årsskiftet, efter snart tre års stödköp, beräknas Riksbanken ha köpt på sig 43–44 procent av utestående svenska obligationer.
USA:s centralbank Federal Reserve (Fed) har under hösten börjat avveckla sitt innehav av obligationer, tre år efter det att Fed slutat nettoköpa obligationer.
Swedbanks chefekonom Anna Breman tror att Riksbanken kommer att hålla uppe obligationsportföljens nivå till 2020.
- Tre års återinvesteringar i förfall är inte nödvändigt, men definitivt under 2018 och 2019, säger hon.
Oro på bostadsmarknaden
Olle Holmgren gör en likartad bedömning.
Novemberinflationen, som presenteras av Statistiska centralbyrån två dygn före räntebeskedet, ses som viktigt beslutsunderlag för Ingves & Co. Den försvagade kronan, som kretsar kring 10 kronor per euro, är en annan faktor Riksbankens direktion måste ta hänsyn till.
Däremot väntas Riksbanken inte anpassa penningpolitiken till höstens oro på bostadsmarknaden. För att det ska bli aktuellt måste priserna rasa så mycket att det slår hårt mot ekonomin, enligt Anna Breman.
- För att det ska bli så behövs prisfall på 10–15 procent eller större, säger hon.
USA:s centralbank Federal Reserve (Fed) är först ut i den våg av räntebesked som är på väg. Feds avgående chef Janet Yellen väntas på onsdag kväll svensk tid höja styrräntan med 0,25 procentenheter till 1,25–1,50 procent. Räntemötet är Feds näst sista inför det att Yellen lämnar över ordförandeklubban till Jerome Powell tidigt nästa vår.
På torsdag följer i tur och ordning räntebesked från Norges centralbank, Bank of England och Europeiska centralbanken (ECB).
Norges centralbank antas efter en höst präglad av oro på den inhemska bostadsmarknaden låta styrräntan ligga kvar på rekordlåga 0,50 procent. Nästa norska räntehöjning väntas enligt de flesta bedömare dröja till sommaren 2019, trots oväntat låg inflation.
Bank of England väntas ligga lågt efter den första räntehöjningen på tio år i november, till 0,50 procent. Detta trots att brexitförhandlingarna är på väg in i fas två och en så kallad hård brexit utan handelsavtal med EU antas gå att undvika.
ECB väntas inte röra sin nollränta förrän Mario Draghi beslutat att stoppa nettoköpen i bankens gigantiska program för obligationsköp. Draghi och hans direktion har redan beslutat att halvera nettoköpen till 30 miljarder euro per månad från årsskiftet och bland ekonomer räknar man med att stödköpen upphör i september nästa år.
Den 20 december följer sedan Riksbankens sista räntebesked för året. Räntan väntas lämnas oförändrad på rekordlåga minus 0,50 procent. Men det kan bli justeringar i stödköpsprogrammet och prognosen för framtida räntejusteringar.
Riksbanken inledde i december 2011 en period av räntesänkningar från 1,25 procent till minus 0,50 procent, vilket är dagens rekordlåga styrränta. Tidigt 2015, när Riksbanken för första gången gick under nollstrecket med styrräntan, började man också köpa statsobligationer för att med mer pengar i omlopp få upp inflationen i ekonomin.
De omstridda stödköpen har sedan dess fortsatt och beräknas till årsskiftet uppgå till nästan 45 procent av den svenska marknaden för statsobligationer.
Kritiker varnar för att stödköpen i kombination med minskade emissionsvolymer av Riksgälden skapar en risk för att marknaden för svenska obligationer kan börja präglas av likviditetsproblem. Dessutom ser många en ökad risk för att de exceptionella stimulanserna, med stödköp och minusränta, blåser upp tillgångsvärden och skapar obalanser på fastighetsmarknaden och börsen.