Filmrecension: Alpha

Europa för 20000 år sedan var en ganska trist plats om man ska tro den här filmen. Sturska män styrde och ställde enligt devisen "livet är till för de starka". Möjligen är inget fundamentalt annorlunda i dag. Men den här berättelsen handlar om en rolig nyhet för det mänskliga livet på jorden, nämligen vänskapsbandet till våra fyrbenta kompisar hundarna. Enligt den här historieskrivningen knöts det i samma stund som en människa valde att inte döda djuret han såg framför sig, utan testade att vara lite snäll mot det i stället.

Den snälla killen heter Keda (Kodi Smit-McPhee) och är skapt i en annan mall än det alfahanneideal som råder. Hans pappa, som är ledaren för ett gäng pälsbeklädda bybor, jobbar mycket med livsråd i stil med "livet är till för de starka" och tar med sig sonen på buffeljakt för att det ska bli en riktig man av honom. I en för filmen ganska onödig sekvens stämmer stammens manliga män träff med en annan stam, där Jens Hultén dyker upp i skinnkalott och krigssminkning. Hans rollfigur spelar egentligen ingen som helst roll för utvecklingen av resten av dramat men hans stränga blick och närvaro lyckas ändå göra avtryck.

Under jakten blir Keda olyckligt nog knuffad nedför ett stup av en buffel och landar till synes livlös på en otillgänglig avsats. När pappan och de övriga beger sig tillbaka till hembyn visar det sig dock att Keda inte är död, som de trott, utan lever. Nu måste han ta sig tillbaka på egen hand. Och så småningom dyker alltså vargen, som döps till Alpha, upp och förändrar livet inte bara för Keda utan även för hela mänskligheten.

Med bättre balans hade "Alpha" kunnat bli en bra och strapatsrik äventyrsfilm för barn med det fina budskapet att det är bättre med ett stort hjärta och förmåga till fantasi än stora muskler. Men nu blir den bara hyfsad eftersom den inledande delen är så långdragen och i grunden tråkig. Det är också lite svårt att köpa att den vilda vargen på ett så oproblematiskt Disney-vis snabbt fäster sig vid Keda.

Storslagna vyer och spektakulära 3D-scener är det gott om, det får man ge "Alpha". Men har man inte möjlighet att se den här filmen på en Imax-biograf så försvinner mer än halva poängen med upplevelsen.

Miranda Sigander

TT