Filmrecension: Angry Indian goddesses

I fokus står modefotografen Frieda (Sarah Jane Dias) som bjuder hem sina väninnor, som är utspridda över hela Indien, för att avslöja att hon ska gifta sig. Det blir det starten på en veckolång möhippa i Goa. Fördomar om att Bollywood-film börjar med en fest och slutar med ett bröllop kommer dock snart på skam. Visst blir det en del sång och dans, men också allvarliga samtal om homosexualitet, skilsmässa och självmordsförsök.

Det visar sig snart att väninnorna alla har fått kämpa mot en konservativ mansvärld. Fotografen Frieda, skådespelaren Joanna, artisten Madhurita utsätts ständigt för sexism i arbetet. Välutbildade Pammy tvingas trots sitt läshuvud bli hemmafru sedan hon gift sig. När ett trakasserande manligt mopedgäng dyker upp finns det gott om motiv till varför kvinnorna ska förvandlas till hämnare likt den hinduistiska gudinnan Kali.

"Angry Indian goddesses" ambition att skildra kvinnors utsatta situation i Indien är angelägen med tanke på de senaste årens uppmärksammade fall av brutala gruppvåldtäkter. Men att försöka berätta sju olika huvudpersoners historier på knappa två timmar blir lite för mycket. Huvudpersonerna känns ibland som förenklade karikatyrer. Filmen lyckas inte heller riktigt klara av den svåra balansgången mellan komedi och drama utan att tappa i trovärdighet. Slutklämmen blir ofrivilligt ett försvarstal för att ta lagen i egna händer och känns inte så hjärtevärmande som det nog var tänkt.

Regissören Pan Nalin slog igenom internationellt för 15 år sedan med den prisbelönta filmen "Samsara" om en buddhistmunks väg till upplysning. Han lyckas med "Angry Indian goddesses" tråkigt nog inte leva upp till de högt ställda förväntningarna.