”Eld & lågor” utspelas i Stockholm på 1930-talet, där Ninni och John (Frida Gustavsson och Albin Grenholm) blir kära trots att deras familjer hatar varandra. Pressbild.
”Eld & lågor” utspelas i Stockholm på 1930-talet, där Ninni och John (Frida Gustavsson och Albin Grenholm) blir kära trots att deras familjer hatar varandra. Pressbild.

Filmrecension: Eld & Lågor

Regissörsduon Måns Mårlind och Björn Stein är tillbaka med en verklighetsbaserad film om förbjuden kärlek i tivolimiljö. Det är fantasieggande och vackert, men formen har fått gå före innehållet.

ANNONS
|

Vi kan kalla dem Romeo och Julia på Djurgården. På 1930-talet var Ninni Nilsson och John Lindgren arvtagare till varsitt tivoli, på varsin sida om Allmänna Gränd – det tjusiga Gröna Lund och det lite folkligare Nöjesfältet – och deras familjer hatade varandra. Under kulörta lyktor och till doften av sockervadd blev Ninni och John förälskade, till sina fäders fasa.

När Björn Stein och Måns Mårlind gör film av denna berättelse ur verkligheten är handlingen framflyttad till 1940, tyska armén har intagit Paris och Sverige befinner sig i spänd beredskap. John Lindgren (Albin Grenholm) drömmer om att bygga Stockholms första bergodalbana men hans pappa John (Lennart Jähkel) är skuldsatt och vill fokusera på att sälja öl och visa upp lättklädda damer. På andra sidan gatan har Ninni Nilsson (Frida Gustavsson) kommit hem efter en längre utlandsvistelse och ägnar sig nu åt att hjälpa sin pappa Gustaf (Robert Gustafsson) att jävlas med grannarna.

ANNONS

Familjen skiljs åt av klass och härkomst. Nilssons är gammelrika och rågblonda medan Lindgrens, som tidigare ägt ett kringresande tivoli, beskrivs som ”tattare” (en gammal och nedsättande benämning på svenska romer och resande). Den svenska nazismen har också en roll i filmen.

För att vara verklighetsbaserad är ”Eld & lågor” allt annat än förankrad i verkliga livet. Istället svävar den över marken som en färggrann heliumballong. Ibland får vi tillfälligt fatt i snöret, ibland far den iväg i en kastvind och seglar upp bland molnen. Mårlind och Stein använder hela sin arsenal av lekfulla filmgrepp, från skira drömscener till fjärilssvärmar och snurrande kameror. Bitvis är det ganska underbart – fantasieggande och underhållande, särskilt de anakronistiska sångnumren med artister som Zara Larsson och Jay-Jay Johanson.

Men i kontrast till det skimrande utanpåverket känns manuset ofta tunt och torftigt. Rollfigurerna är tecknade med trubbig blyertspenna, och särskilt illa ställt är det med kvinnorna. Helena af Sandeberg och Pernilla August gör sitt bästa med de papperstunna mammarollerna, och Frida Gustavsson kämpar på med en roll som är fjättrad i klichéer – från överjordiskt vackert och välklätt objekt, till känslomässigt skör och kuvad. Verklighetens Ninni Nilsson, som var Djurgårdens tivolidrottning ända in på 1990-talet, måste ha varit betydligt mer intressant än så.

ANNONS
TT

Fakta: Eld & lågor

(TT)

Genre: Romantiskt drama

Premiär: 14 februari 2019

I rollerna: Frida Gustavsson, Albin Grenholm, Robert Gustafsson med flera.

Regi: Måns Mårlind och Björn Stein

Speltid: 1 tim 44 min

Censur: 11 år

Betyg: + + +

ANNONS