Filmrecension: Trädgårdsfesten

I ett gigantiskt stenslott med tillhörande trädgård samt pool (”bara 35 minuter från Paris”) har den nyinflyttade tv-producenten Nathalie bjudit in till fest. Hon spelas av Léa Drucker, känd från spionserien "Falsk identitet" och perfekt som den svala, ständigt mobilpratande värdinnan kring vilken all dramatik cirkulerar.

Idel kändisar och gamla bekanta samlas så småningom i det gröna. Given på festen är såklart Nathalies åldrande tv-stjärna Castro (Jean-Pierre Bacri), hennes syster och tillika Castros ex (Agnès Jaoui), samt en drös nya och gamla kärlekar. Det sippas champagne, äts godsaker och så småningom blir det röjarparty med karaoke ("verkligen en dålig idé") uppsluppen ringdans genom ägorna, en välfunnen regnskur och en viktig uppgörelse på sociala medier.

Bacri (som också varit med och skrivit det vitsiga manuset, samt är Jaouis ex i verkliga livet) är som klippt och skuren som den krisande Castro. Han är en kulturmansdinosaurie med tupé och ny vacker fru, "som kommit undan med sitt usla beteende i 30 år", som hans dotter – som precis skrivit en svidande uppgörelseroman om föräldrarna – så träffande beskriver honom.

Runt tv-kändisarna cirkulerar även lokala bönder och inhyrd personal. Samhällskritik och klasskamp är givna franska filmingredienser och här skildras (aningen pekpinneaktigt) den eviga höger-vänsterdebatten samtidigt som det mestadels ignorerade "verklighetens folk" kanske snarare lutar åt Front National?

Regissören Agnès Jaoui (”I andras ögon”) är bra på charmiga, lättsmälta men också njutbara filmer med lagom hård botten. Den här kombinerar vackert foto, puttrigt skådespeleri, mänsklig svaghet med buskis på ett bra sätt utan att uppfinna hjulet på nytt. De flesta får sig en släng av sleven under den här festen och i slutändan får nog alla precis vad de förtjänar.

Miranda Sigander

TT