Soldatsonen som blev superkändis

Han var stor och stark och bråkig och kom från Småland. Och han skrev böckerna om Kristina och Karl Oskar. Det är ungefär vad gemene svensk vet om nationalikonen Vilhelm Moberg, säger författaren Jens Liljestrand. För att öka på kunskapen och nyansera bilden av Moberg har han skrivit biografin "Mannen i skogen".

ANNONS
|

För några år sedan skrev Jens Liljestrand förord till en påkostad nyutgåva av "Sista brevet till Sverige", den fjärde och sista boken i Vilhelm Mobergs utvandrarserie.

Han hade nyligen doktorerat med en avhandling om Moberg och i förordet erbjöd han bland annat en förklaring till varför boken slutar så sorgligt.

När boken sedan hamnade i handeln dröjde det inte länge förrän Jens Liljestrand fick ett samtal från förlaget.

- Man sa att det kom ilskna mejl och skrevs arga kommentarer på sociala medier. Man sa att personer ringde och skrek och grät och krävde att få tala med högsta chefen. Det tog ett tag innan jag fattade vad jag hade gjort... Jag hade spoilat utvandrarserien.

ANNONS

"Vad är det här för knäppgökar?" tänkte Jens Liljestrand. "Hur kan de inte veta hur det slutar? Inte nog med att böckerna är bland de mest kända i den svenska litteraturen, det finns också filmatiseringar och det finns en succémusikal."

- Men sen insåg jag att det faktiskt finns personer som möter Kristina och Karl Oskar för första gången. Jag förstod att Mobergs författarskap är ett levande författarskap och då ville jag också skriva om hans liv.

I mörkaste Småland

Vilhelm Moberg började sitt liv 1898 som Karl Moberg i ett soldattorp i Småland, närmare bestämt i Moshultamåla utanför Algutsboda, en bit norr om Emmaboda och en bit väster om Duvemåla. Han växte uppe i det som kallas Fattigsverige och i mörkaste Småland.

- Jag tror inte att vi kan förstå hur fattigt det var. De hade inte ens något utedass, de hade en grop i marken. Det fanns inga pengar till brädor och spik. Var det kallt gick man inte ut eftersom man inte hade varma kläder. Och då var hans pappa ändå soldat, det innebar viss status. Det fanns de som var ännu fattigare.

ANNONS

Snart fick Moberg syn på familjens fattigdom, den ekonomiska såväl som den kulturella. Moberg blev klassmedveten och det fanns livet igenom en klassrevanschism hos soldatsonen som tidigt såg det skrivna ordet som en väg uppåt och framåt.

Han började sin litterära bana som journalist på landsortstidningar och som frilansare, gav på eget bevåg ut tre böcker som gick olika bra innan han gjorde succé med romanen "Raskens" (1927), en historia om en indelt soldat och hans familj. Men genombrottet hade han fått några år tidigare, då som dramatiker.

- Moberg var under lång tid en av Sveriges mest spelade dramatiker, men i dag spelas han i princip inte alls, åtminstone inte hans allvarligare pjäser. Han står för ett föråldrat dramatiskt uttryck som blev passé redan under hans livstid. Några av hans lustspel håller än i dag, de är faktiskt ganska roliga.

Superkändisen

Moberg lämnade sin fattiga uppväxt och avancerade i samhället, men han fortsatte att skriva om fattiga bönder och torpare. Och bilden av Moberg var livet igenom den av en arbetargrabb från Småland. När han som superkändis boende i den italiensktalande delen av Schweiz 1959 kom till Karlshamn för att delta i invigningen av utvandrarmonumentet så sträckte han fram sin "kraftiga" och "seniga jobbarhand" när han skulle hälsa. Och när han debatterade i tidningarna så hette det att han delade ut "rallarsvingar".

ANNONS

- Det var sådan man ville ha sin Moberg. Åren efter andra världskriget fanns det en längtan hos många svenskar efter något absolut genuint. Det var nu nostalgin och längtan efter den röda stugan i skogen föddes. Man ville tillbaka till något som gått förlorat. Det fanns ett behov av en Vilhelm Moberg på samma sätt som det fanns ett behov av en Astrid Lindgren. Moberg blev en symbol för det rejäla och manliga och en motpol till det splittrade och neurotiska i dåtidens cyniska kultur.

Samtidigt var Moberg själv med och skapade bilden av sig själv som en fri smålänning som ställde makthavare mot väggen och minsann var stor och stark trots att han var uppfödd på korngrytsgröt med krösamos.

- Med åren blev han allt mer en karikatyr av sig själv. Men jag tror att det var ett sätt för honom att skapa distans till sitt enorma kändisskap. Det fanns förväntningar på hur han skulle vara som han kände att han behövde leva upp till.

ANNONS

Sanningen var den att Moberg redan som ung flera gånger kraschade psykiskt och vistades på vilohem.

En sista sommar

Några mil från den blå stuga på Väddö norr om Norrtälje där Jens Liljestrand firar sin sommar tillbringade Vilhelm Moberg sin sista. I vattnet som skymtar mellan träden dränkte sig Moberg 8 augusti 1973.

- Man skrev inte att det var självmord, trots att alla visste, det fanns till och med ett avskedsbrev. Jag ser det som en rebellisk handling. Han ville vara fri från alla normer och konventioner. Också den som sa att han skulle vilja leva sitt liv. Han var gammal och ville inte hamna på långvården. Han ville vara oberoende och själv fatta sina beslut. Den sista sommaren var han sjuk och led av svåra smärtor i nacken, men han var fysisk in i det sista och sägs dagarna innan sitt självmord ha bastat, cyklat och badat i havet.

TT

Fakta: Jens Liljestrand

Litteraturvetare, författare och biträdande kulturchef på tidningen Expressen samt Sveriges största auktoritet på Vilhelm Moberg.

Har gett ut flera böcker, bland annat reportageboken "Vi äro svenska scouter vi" (2004) och romanen "Adonis" (2011). Doktorerade med avhandlingen "Mobergland – Personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs utvandrarserie" (2008).

Aktuell med "Mannen i skogen" – den första biografin över hela Vilhelm Mobergs liv och gärning som journalist, dramatiker, författare och debattör.

Fakta: Vilhelm Moberg

Vilhelm Moberg (1898–1973) växte upp i Algutsboda i Småland. Han arbetade i unga år med bland annat jordbruk men övergick till journalistik och folkhögskolestudier. Som anställd vid olika landsortstidningar skrev han artiklar, noveller och bygdeberättelser (ofta under pseudonymen "Ville i Momåla").

Han slogs igenom som dramatiker och senare även som romanförfattare. Moberg var en produktiv författare och skrev närmare 20 romaner och mer än 30 dramatiska verk. Mest känd är han för böckerna "Utvandrarna" (1949), "Invandrarna" (1952), "Nybyggarna" (1956) och "Sista brevet till Sverige" (1959). Romansviten går under namnet utvandrarserien och handlar om bönderna Kristina och Karl Oskar från Ljuders socken i Småland som emigrerar till Amerika i mitten av 1800-talet.

Jens Liljestrand om...

... Moberg och medierna:

- Han var kritisk mot medierna samtidigt som han var beroende av dem. Han menade att medierna ljög såvida de inte bekräftade hans världsbild. Han trodde att alla hade en agenda. Den enda som var oberoende var han själv. Han var också med om en förändrade medial offentlighet. När han började skriva fanns det en artig ton i tidningarna. Han kunde inte hantera den nya tidens kvällstidningar som var fräcka och förhöll sig flexibelt till sanningen och som inte respekterade honom. Det tog knäcken på Moberg. Han hamnade i allt svårare konflikter med medierna.

... Utvandrarserien:

- Böckerna och karaktärerna har blivit en del av Sveriges historia. Man betraktar Karl Oskar och Kristina som faktiska personer. Det märkliga är att Moberg skrev böckerna om dessa fattiga bönder medan han bodde i staden Carmel söder om San Francisco. Det är en amerikansk motsvarighet till Torekov, en jättesnobbig småstad med exklusiva butiker, konstgallerier och gourmetrestauranger. Historien om böckernas tillkomst speglar efterkrigstidens svenska dröm om USA. Det är vad min avhandling handlar om. Man såg USA som frihetens och möjligheternas land. Det är samma dröm som finns hos emigranterna i utvandrarserien.

... Sverige och Moberg:

- Han var kritiskt mot Sverige i en tid då man inte fick vara det. Från att ha varit en omstridd person har han blivit en del av ett gemensamt kulturarv som många svenskar vill knyta an till. När han dog såg man honom som en vänsterman, men nu har han breddats politiskt och det finns nationalister, socialkonservativa och högextremister som på ett, tycker jag, förljuget sätt använder hans text "Svensk strävan" (1941). En vacker text som när den skrevs appellerade till motstånd mot nazismen. Han hade absolut blivit upprörd över att ett parti med rötter i nazismen håller på att bli vårt största parti.

... Mobergs romankonst

- Det är väldigt lite litteratur som lever kvar i en kultur som förändras så snabbt som vår. Särskilt romaner som kräver en försjunkenhet och ett kvardröjande. Moberg lever kvar tack vara visualiseringarna av hans verk – Jan Troells filmer från 1970-talet ("Utvandrarna" och "Nybyggarna") och Björn och Bennys musikal ("Kristina från Duvemåla"). Och nu är det ju en ny filmatisering på gång av Daniel Espinosa. Om 50 år känner man nog till Moberg och hans verk på samma sätt som man i dag känner till August Strindberg. Men han kommer inte att ha samma status.

... Landsbygden och Moberg

- Även om det var fattigt så växte Moberg upp på en levande landsbygd. Det fanns en järnvägsstation med tillhörande fik och restaurang. Det fanns skola och bibliotek och två stora industrier. Han hängde i centrum med sina tonårskompisar. Åker man dit nu är det totalt dött. Landsbygden var på väg att utarmas redan under Mobergs tid. Han skrev om vad som hände och sörjde det. Han såg hur landsbygden höll på att förvandlas till ett ålderdomshem. Och det är precis vad som har hänt.

ANNONS